Kapitel 11 - Bakfyllan

230 12 10
                                    



DAGEN EFTER FESTEN

- Lukas perspektiv -

Långsamt öppnade jag ögonen och kollade upp mot taket. Jag vände huvudet till vänster och får syn på August som sov.

Jävlar vilken baksmälla! Jag behöver garanterat ta en värktablett till huvudvärken senare.

Jag reste mig upp från sängen och fram till garderoben där jag tog fram rena kalsonger, en t-shirt och mjukisbyxor.
Sedan går jag in till badrummet för att byta om och tvätta ansiktet.
När jag gick ner för trapporna såg jag hur kaos det var. Över hela nedervåningen, speciellt hallen, köket och vardagsrummet. Det var flaskor, burkar och partymuggar över hela  golvet. Vad ska pappa säga när han kommer hem? Förhoppningsvis är det redan färdig städat innan dess.

Jag kollade på klockan. Hon var två på eftermiddagen och pappa skulle inte komma hem förrän sju på kvällen. Alltså hade jag fem timmar på mig att städa upp allt det här. Jag började inne i vardagsrummet, det var där det var stökigast.

Amina och Malia låg i soffan och sov. De sov så djupt. Jag gick fram och tittade på Malia. Hon är också väldigt vacker när hon sov. Så lugn och fridfull. Hon rörde plötsligt på sig och det fick mig att rycka till och gå sakta bakåt men råkar stöta emot en flaska, som såklart var tvungen att låta över hela rummet.

Jag hörde ett stön komma från Malia. Hon väcktes av ljudet, men Ami väcktes inte.

"Lucas?" hör jag Malia säga lågmält medan hon sätter sig upp i soffan.
Jag stod helt stilla och kollade på henne.

"Vad gör du?" frågar hon mig.

"Eh... heh, förlåt väckte jag dig?" säger jag. Hon sträckte på armarna medan hon gäspar. Hon skakar på huvudet. "Nejdå!" säger hon sarkastiskt.

Jag småler. "Jag tänkte städa nu innan farsan kommer hem," säger jag och plockar upp flaskor, burkar och annat skräp och lägger i en stor svart sopsäck.

"Smygkollade du på mig när jag sov?" frågar hon plötsligt. Jag stannade till och tänkte på vad jag skulle svara. 

"...va?" fick jag ut stelt och återigen tar upp skräp från golvet.

"Ja, deg kändes som om någon kollade på mig när jag sov."

Jag svarade inte utan låtsades som om jag inte hörde vad hon sa. Hon reser sig upp från soffan. "Aj, min kropp!" klagar hon. Jag tittade bak på henne, hon stod som en gamling med handen på ryggen vilket fick mig att skratta till.

"Den är helt öm," förklarade hon medan hon också började hjälpa mig städa undan.

~ Malias perspektiv ~

Det kändes verkligen som om någon tittade på mig när jag låg och sov men det är nog bara jag som inbillade mig.
Min kropp var helt stel och öm. Inte alls en skön känsla. Jag hjälpte Lucas att städa undan och han satte på musik i lagom volym så att Ami inte väcktes. Hon sov så djupt.

Jag och Lucas började dansa och sjunga med till musiken och det var riktigt kul att städa ihop med honom. Vi skrattade tillsammans och det var en god stämning. Jag tänkte på det han berättade för mig igår kväll, och det gläder mig att se honom glad. Jag började tappa fokus och kastade en tom partymugg på honom.

Han släppte sopsäcken och vände sig åt mitt håll, kollar strängt på mig och ger mig ett elakt leende. Jag började bli nervös och när han började springa mot mig började jag skrika och springa iväg till köket och sedan in till vardagsrummet igen. Jag sprang runt och runt från vardagsrummet till köket och tillbaka medan han jagade mig.
Tillslut fick han tag i mina höfter och drog mig bakåt så han kunde hålla fast mig. Jag vände mig om så jag kunde se hans ansikte, vi kollade på varandra och började gapskratta.

Han börjar se allvarlig ut. Han tittar i mina ögon sedan ner på mina läppar, och jag på hans. Han närmade sitt ansikte mot mitt och det var i den här stunden jag visste att han skulle kyssa mig. Jag blundade och inväntade hans kyss men det dröjde. Han släpper taget om mig och när jag öppnade ögonen stod han en halv meter ifrån med ryggen emot. Var det något fel? Varför kysste han mig inte när det var så självklart?

Han började städa inne i köket och jag gick in till vardagsrummet fortsatte städa där. Ami vaknar och jag sänker volymen på högtalaren.

"Var är Pau?" frågar hon mig.

Jag himlar med ögonen. "Hon följde med en kille hem...," svarade jag surt.

"Va?! Skämtar du?!" utbrister hon och tar upp mobilen för att antagligen ringa till Pauline.

Jag hörde steg gå ner för trapporna. Det var August. Jag tänkte på kyssen.

"Godmorgon," säger han och innan jag hann säga godmorgon tillbaka hade han försvunnit in på toaletten som låg nära hallen. Det dröjde inte några sekunder tills han låste upp toalettdörren och började garva.

Lucas och jag sprang till hallen för att få reda på vad han garvade åt. Han pekar på en kondom som låg i handfatet. Då började även Lucas att garva och jag blev bara äcklad.

"Du får slänga den!" hör jag August säga till Lucas. "Fan heller!" svarar Lukas.

Jag ber dem sluta bete sig som småbarn. Konstigt nog vände mitt humör. Jag kände mig sur och över vad visste jag inte riktigt. Var det kanske för att Lukas inte ville kyssa mig? Nej, herregud.

"Varför är du så sur?" frågar Lucas.

Jag ger honom en bitchig blick och suckar. "För ni beter ju er som småbarn," svarar jag irriterat oavsett om det faktiskt inte var det jag var sur över. Tydligen smittades mitt humör till honom.

"Då kan väl du ta och slänga kondomen då om du är så jävla mogen," säger han irriterat och bestämt.

Det lät som en utmaning och August tittade på oss båda som stod och kollade argt på varandra. Jag hade ingen aning om vad jag höll på med, men jag gjorde det. Jag slängde den och Lucas såg äcklad ut på mig och August såg chockad ut.

"Det var väl inte så svårt?" säger jag nöjt.

Lucas såg arg ut och August såg fortfarande chockad ut.

"Kanske bara för att det var du som var där inne med nån kille?!" påpekar Lucas argt. Menar han seriöst det där? Anklagar han mig för något jag inte har gjort? Aj. Jag blev sårad eftersom att han tänkte så lågt om mig, men jag blev mest förbannad och det fick mig att få världens utbrott.

"Vem fan tror du att jag är?!" skriker jag på honom medan August försökte lugna ner mig.

"Det där var lågt bror," säger August till Lucas men Lucas gick bara iväg.

Jag sätter på mig min jacka, skorna och tar min väska och smäller till dörren.

"Malia gå inte!" hör jag August skrika och det var svårt att hålla inne tårarna.



--------------------

Så mycket drama haha, hur orkar dom ens? Håll utkik för nästa kapitel hörni!

Mitt livs största kärlek (MLSK)Donde viven las historias. Descúbrelo ahora