MÅNDAG VECKAN EFTER
~ Malias perspektiv ~
"Helvete!" utbrast jag och hoppade upp från sängen. Nej nej nej nej... Jag hoppar genast upp ur sängen. Hur i hela friden kunde jag försova mig?!
Snabbt slänger jag på mig mina svarta Adidas byxor och en mjuk, grå tjocktröja. Klockan var redan alldeles för mycket och jag vill inte bli ännu mer försenad, därför skippade jag sminket. Sköljde endast ansiktet med vatten och satte upp håret i en så kallad messy bun.
Jag och Ami visste nu om att Pauline och August höll på, de ville däremot inte komma ut med det till allmänheten om att de nu är ett officiellt par men det vet jag och det driver mig till vansinne.
Efter en tuff helg som jag spenderat tiden tillsammans med de två och Ami så har jag accepterat hur läget är. Det enda jag kunde göra var att anstränga mig att inte börja gilla honom ännu mer. Eller snarare, sluta gilla honom helt.
August och Pauline, de passar faktiskt bra ihop, det gör dem verkligen, men ibland önskar jag att jag var hon istället. Varför kunde det inte vara jag?
När jag kom fram var det nästan tomt i korridoren. Det satt endast en person på bänken utanför klassrummet. En kille. En riktigt attraktiv en. Jag hade aldrig sett honom här innan.
Han fick syn på mig med och våra blickar möttes. Han ler och jag blir genast generad och tittar bort för att undvika en alldeles för lång ögonkontakt samt dölja min förlägenhet.
Oväntat reser han sig upp och tar bestämda steg mot mig utan att släppa blicken. Jag fick en obehaglig känsla och när han väl stod så nära började jag gå åt sidan. Förvånansvärt tar han tag i min handled.
"Vad gör du?!" utbrister jag högt och rycker bort hans hand från mig. Han tittar ner på mig och jag blänger upp på honom.
Han är väldigt lång, måste vara över 180cm, fastän det nog är jag som är kortväxt. Hela 155 cm lång.
Vem är han och vad är det han vill mig? Han flinar och jag får en dålig känsla i hela kroppen. Han utrsålar en typisk bad boy, en sådan man bör akta sig för. Det ser man redan på hans utseende och klädstil. Mörkt hår i en snapp-back, stora fylliga läppar och ögon. Ögonen gröna som man lätt kan gå vilse i. Hans heta leende, perfekt vita tänder som kan få en på fall och han kan ge dig den blicken. Blicken som får tjejer att hjälplöst falla.
Han himlar med ögonen. "Shit, vilken drama-queen," mumlar han för sig själv med en besviken och samtidigt irriterad blick.
Jag kollar surt på honom. "Ursäkta?!" yttrar jag, "Vad vill du mig?" frågar jag irriterat och utan att vänta på svar talar jag om för honom med korsade armar att jag faktiskt har bråttom och inte har tid för honom.
Han flinar igen och tittar allvarligt in i mina ögon. Jag ser hur han analyserar mitt ansikte med sina ögon och även började han spana in min kropp. Han gör ett snett leende och jag börjar känna mig obekväm. Vad är det han kollar på? Varför ler han så? Jag är ju klädd i en tjock hoodie och ett par Adidas byxor? Messy bun och dessutom helt osminkad. Varför ler han så misstänksamt mot mig?
"Du är ganska söt när du är arg," börjar han. Jag kan ju inte förneka att han är snygg, men jag fick dåliga vibbar av honom. Han är säkert en sådan person som bara skapar trubbel. Jag vet att jag dömer honom för fort, men det var i alla fall hans första intryck på mig.
Precis när jag väl skulle öppna munnen för att skrika att jag återigen inte alls har tid för hans dumheter, fortsätter han och avbryter mig. "Bara jävligt synd att du är en sån... surpuppa."
Han började gå sin väg men snabbt följde jag efter honom och ställde mig framför, vilket fick honom att tvärstanna. Bestämt tar jag ett steg fram, blänger på honom och höjer ena ögonbrynet.
"Du!" börjar jag medan jag slår pekfingret mot hans hårda bröst eller rättare sagt bröstmuskler. Aj! Det gjorde typ ont? Han är inte bara attraktiv utan har även en väldigt vältränad kropp, det var ett levande bevis. Mina ögon vandrar mekaniskt ner på hans kropp. Börjar analysera honom. Magmuskler, vältränade armar, breda axlar, rygg. Jag tappar fokus.
Han småskrattar vilket fick mig att fokusera igen. Jag rensade halsen och blängde på honom återigen. "Vem fan tror du att du är?!" ryter jag och vänder mig sedan ryggen mot honom, medan jag himlar med ögonen. Jag kunde höra hans skratt bakom mig men jag fortsatte bara gå mot klassrummet.
"Vad heter du?" ropar han efter mig och utan att stanna höjer jag armen och pekar långfingret åt honom som svar.
--------------------
Det här kapitlet blev jag faktiskt lite nöjd med haha.. hoppas ni hade en trevlig läsning! Mwah
KAMU SEDANG MEMBACA
Mitt livs största kärlek (MLSK)
Fiksi Remaja"Hur fan ska man agera när även ens bästa vän får känslor för den personen som man själv, i hemlighet har haft ögonen på? Ska man då vara självisk, och välja sin egen glädje? Eller är andras glädje främst viktigare än sin egen?"
