- Lucas perspektiv -
"Det är forfarande stelt mellan dig och M-," börjar August.
"Jag vet," säger jag kallt. Han kollar oroat på mig. "Vad hände egentligen?" frågar han. Jag berättade aldrig för honom vad som hände, varför jag blev örfilade av Malia. Det har gått så pass lång tid sedan det hände och jag funderade på om det ens var värt att ta upp händelsen igen.
"Berätta," insisterar han. "Jag kysste henne," berättar jag. Han tittar storögt på mig.
"Du, vadå?!" vrålar han ut i chock. Huvuden börjar vändas mot oss. Jag slår till honom på axeln.
"Tyst, inte så högt!" viskar jag lågmält.
Vi satt i biblioteket och jag ville därför inte dra till oss uppmärksamhet eller få skit av bibliotekarien.
"Vad fan glor ni på?" säger jag till de andra som fortsatte att titta på oss, vilket fick dem att hastigt titta bort igen.
August lutar sig närmre mig och lägger tyngden på hans arm runt min axel.
"Malia är inte den typen Lucas," säger han med låg röst.
Jag drar bort hans arm och suckar. "Jo, jag märkte det," svarar jag med en lika låg röst.
"Och du är inte i USA längre," fortsätter han.
~ Malias perspektiv ~
Jag har legat i sängen i över en timme och bara stirrat upp i taket. Plötsligt slog jag av tanken på den kyssen som Lucas gav mig. Vem fan tror han att han är som bara kan göra sådana saker? Trots att det har gått över en vecka seden dess har det varit kämpigt att få bort det ur tankarna. Den kyssen. Hans mjuka, stora läppar mot mina. Men fy, snälla Malia!
Lucas har för mycket hybris och jag hatar killar som har det. Killar som tror att de kan göra vad de vill, få vad de vill, ta vad de vill. Precis som Lucas.
August skulle aldrig göra något sådant. Han är ingen sådan person som Lucas, utan rena motsatsen. Jag begriper inte ens hur de två kan vara vänner, men det är ganska förståeligt för de är trots allt barndomskompisar. Det är bara det att de verkar så olika.
Jag har i alla fall lyckats att inte prata mer med Lucas, inte ens titta på honom. Jag önskar att jag aldrig skulle vara i närheten av honom, men det går självklart inte då vi umgås i samma kompis-grupp.Jag som hoppades på att vi skulle bli kompisar. Att jag skulle klara av att försöka vara hans kompis. För Augusts skull och alla andra i gruppen. Men mest för Augusts skull.
Mitt liv har bara gått nedförsbacke sedan August och Pauline började blev ett par.
- Lucas perspektiv -
"Så vad vill du att jag ska göra då?" undrar jag.
"Det finns bara en sak du kan göra, be om ursäkt till henne. Nästan hela skolan har kollar snett på dig sen den dagen, de tror att du är något slags freak," säger August oavbrutet.
--------------------
YOU ARE READING
Mitt livs största kärlek (MLSK)
Teen Fiction"Hur fan ska man agera när även ens bästa vän får känslor för den personen som man själv, i hemlighet har haft ögonen på? Ska man då vara självisk, och välja sin egen glädje? Eller är andras glädje främst viktigare än sin egen?"
