Ängel på jorden

Kapitel 2: Starten

Så nu står jag här framför min 'nya' klass och ska introducera mig.

"Hej, jag heter Aida Lianova och jag gillar... hm... Jag gillar att läsa och rida." säger jag glatt till min nya klass.

"Du kan sätta dig bredvid Erika." säger läraren och pekar på platsen jag förr hade suttit på.

Första lektionen går jättefort och på rasten kommer några tjejer mot mig, jag känner genast igen dom som det coola gänget.

"Fint hår, jag heter Mirabella och folk brukar kalla mig klassens drottning." säger en tjej med blont hår enda ner till naveln och chokladbruna ögon.

"Okej... men jag måste gå till mitt skåp" säger jag och går till mitt skåp.

"Hallå, kan någon höra mig? Jag är rädd och det är mörkt!" rösten klingar i mitt huvud och jag är tvungen att sätta mig på en stol. Huvudet bultar och mina knän känns svaga. Jag känner adrenalinet pumpa ut i min kropp och jag börjar skaka som om att jag fryser. Plötsligt känner jag en hand på min panna

"Du har feber, vi måste gå till skolsystern." säger en röst som låter som en kille.

Han leder mig genom några korridorer och jag följer lydigt efter. 

"Vad har hänt?" hör jag en röst fråga när vi har gått igenom en dörr.

"Hon har feber." säger killen och jag känner en ny hand på min panna. Den här var inte lika varm, jag känner hur febern sakta försvinner.

"Vad gör du här ängel?" säger en röst i mitt huvud. 

"Det har du inget att göra med!" svarar jag ilsket i mitt huvud.

"Är du säker?" sägen rösten kaxigt tillbaka. 

Jag ställe mig upp och går mot dörren.

PANG

Jag känner hur allt blir svart och känner golvet närma sig.

När jag äntligen vaknar så vill jag skrika av smärta. Jag kan känna att jag har ett sår på mitt ben som svider som tusan, men jag kan känna det börjar att läka. Plötsligt öppnas dörren och Mirabelle kliver in i rummet. 

"Du är specielle vet du det?" säger hon i en låg röst. 

"Jag vet inte vad du pratar om Mirabelle." svarar jag så oskyldigt jag kan.

"Jag vet allt om dig Aida, eller ska jag säga Cassandra." säger hon och flinar. Jag vill plötsligt slå hon i ansiktet, men hejdar mig snabbt.

"Jag vet vad du är... du är en fallen ängel. En som blivit förvisad ner till jorden, efter att ha blivit ängel!" säger jag efter några minuters tystnad.

"Va, lillen vet om fallna änglar, men jag är snäppet värre. Jag är en Mörk ängel och jag har svurit min lojalitet till de mörkas härskare. " säger hon och ler stolt.

Hon tar fram ur tomma intet en silverfärgad pistol och riktar den mot mitt huvud.

" Man får bara en chans..." resten hann hon inte säga förrän hon blivit dränkt med vatten.

"Oj, förlåt. Det var inte meningen, men jag kan inte kontrollera mina krafter än..." säger jag och springer ut ur rummet.

Jag blir, efter rasten, tillkallad till rektorn och där inne ser jag rektorn sitta på hans stol, en genom blöt Mirabelle med hennes föräldrar sittandes bredvid henne och Elin.

"Aida, jag hörde att du gjorde det här till Mirabelle och vi har en noll policy till mobbning..." säger rektorn och Mirabelle fäller några låssas tårar och snyftar.

"Jag skulle bara kolla om hon var okej efter att jag fick reda på att hon hade svimmat, men när jag klev in fräste hon surt åt mig och sen fyllde hon en hink med vatten och kastade den på mig." snyftar Mirabelle fram och jag står emot lusten av att vilja slå in ansiktet på henne.

"Aida vad har du att säga till dit försvar?" frågar rektorn och tittar strängt på mig.

"Hur skulle jag ha hittat en hink i sjuksysterns rum?" frågar jag lugnt och Mirabelle fryser till is.

"Jag vet inte, du måste ha tagit med dig den dit." snyftar hon fram.

"Men jag gick inte dit, jag blev ledd dit av en elev." försvarar jag mig lugnt och Mirabelle får lite panik.

"Oavsett så är det här inte tillåtet så jag måste tyvärr avstänga dig från skolan resten av veckan." säger rektorn lugnt och Elin leder ut mig.

Sent på kvällen vaknar jag av att Elin och Mell pratar med varandra.

"Hon måste träna, det här får inte hända igen!" säger Elin desperat.

"Men vad kan vi göra?" frågar Mell och det blir tyst.

"Vi kan kanske skicka hon dit." säger Elin efter en stund och jag smyger mig ner i mitt ljusrosa nattlinne.

"Vars?" frågar jag när jag har kommit till slutet av trappan.

"Till Angel Academy, det är en skola där inte alla, men många änglar går i."  säger Elin och ler.