Ängel på jorden

Kapitel 15: "Lägret"

När jag vaknar är det första jag ser den annorlunda himlen och de stora träden.

"Hur kunde de där ungar kunna besegra den?" kan jag höra en mansröst utbrista.

"Jag vet inte, men du får allt ta och lugna ner dig!" hör jag en kvinnoröst säga samtidigt som jag hör en smäll, troligen kvinnan som slagit mannen i huvudet.

Jag försöker att sätta mig upp men alla muskler i min kropp värker. Men till min glädje så kan jag äntligen höra en röst jag känner igen.

"Aida, stanna nere." säger Lisa tyst i mitt öra, men jag ignorerar smärtan och Lisas varning och sätter mig upp.

"Se, nu är hon vaken och det är ditt fel!" skriker en kvinna som ser ut att vara ungefär 20 och slår en man som ser ut att vara lika gammal i bakhuvudet.

"AJ! Det var säkert dina skrik som väckte henne!" skriker mannen tillbaka och skickar ett slag mot kvinnan som smidigt undviker den.

Detta fortsätter en stund, men slutar när jag har ställt mig upp med hjälp av Miranda och Lisa.

"Hur kommer det sig att vi inte har farit tillbaka till den vanliga världen?" frågar jag och nu är all uppmärksamhet på mig.

"Ja du tösen, hade vi vetat det hade vi varit hemma nu." säger en lite äldre man och ler ett litet finurligt leende.

Nu tar jag en ordentlig titt på det lilla "lägret", om man nu kan kalla det. I mitten av "lägret " är det en stor eld som dem flesta vuxna sitter vid på stockar, mest troligt nerhuggna från ett eller några träd. Omkring finns det filtar som det ligger skadade personer och bredvid är det någon eller några som försöker hela dem. Jag, Lisa och Miranda är lätt yngst här och vi sitter och delar på en filt.

"Mörkret vilar aldrig, vi kommer att segra!" skriks det plötsligt ut samtidigt som några av de skadade förändras till fruktansvärda demoner. En eld demon, en vatten demon, en jord demon och en luft demon.

Eld demonen är röd och lite svart och det ryker från den som om den brinner. Vatten demonen är genomskinlig med två blodtörstiga, röda ögon. Jord demonen är lätt störst och den ser ut att vara av stora stenar eller jordblock. Luft demonen är minst och ser ut som en flygande hög av damm.

"Självklart, vi var inte klara. Det finns ju fler!"  säger den äldre mannen som tidigare hade kallat mig tösen nästan lättat.

"Vad ska vi göra? Det är en av varje element!" utbrister manen som blivit slagen av kvinnan för ett tag sen.

"Hmm, vi är i en svår situation... men det ser inte ut som om dem är starka i alla fall..." säger den äldre full i tankar.

"Lita inte alltid på elden allt är inte alltid som det ser ut." viskar rösten och jag börjar att tänka och när jag precis håller på att komma på det... 

"Vi får försöka dela upp oss, ta det element som du kan flest formler mot." säger den äldre och alla börjar springa mot demonerna. Men någonting kändes inte rätt... varför hade inte demonerna anfallit oss? Olika orsaker kommer upp och ju mer jag tänker ju mer kommer jag på det...

"STOPP!" skriker jag ut och Lisa och Miranda stannar men de andra blir träffade av en stor formel av de fyra elementen. Alla vuxna faller ner på marken för skadade för att fortsätta.

"Tack Aida för varningen." säger Miranda och Lisa glatt men jag kan inte le för vad jag ser stå med demonerna...