Kapitel 7: Sjön

38 3 2
                                    


Efter ungefär 10 minuters ridning kommer vi till en ganska stor sjö. Omgivningen är otroligt vacker, träden runtom stod närmare varandra så att det är lite mörkare här men solljuset kan ändå ta sig in. Små ljus flyter sakta och fridfullt omkring ovanför vattnet. Men om man tittar noga ser man att trädens rötter är lite ruttna och vattnet är svagt grönt.

"Vad har hänt här?" frågar jag förvånat.

"Ingen vet, men det är den vackraste platsen i hela världen om du frågar mig." säger Lisa sorgligt.

"För en vecka sen såg det bara ut såhär..." säger Mira och tittar ledset ner på marken

"Det har blivit bättre men inte ens Lisa kan fixa det till 100%" säger Miranda och suckar högt.

"Mina gudar är Posedion, havets gud i den grekiska mytologin och Eir, läkekonstens gudinna i nordiska mytologin." säger Lisa och ler svagt.

"Lisis kan hela folk, hon är den bästa helaren i hela världen!" säger Miranda lite gladare.

"Aida vem eller vilka är din gud?" frågar Lisa och tittar nyfiket på mig.

"Jag vet inte... vänta två gudar, det betyder att du är en 'Saint', eller?" frågar jag förvirrat.

"Ja, jag är en 'Saint' men det är inget att skryta om *suck* jag kan bara hela." säger Lisa sorgligt.

"Och jag kan inte ens hela sjön, så jag borde egentligen inte vara en 'Saint'." mumlar Lisa tyst men jag hör det ändå.

"Vadå inte vara saint! Jag tycker du är otrolig som kan hela!" säger jag högt.

"Men.. men jag kan inte..." påbörjar Lisa men blir avbruten av Miranda.

"Du har hjälpt den här sjön mer än alla andra på skolan tillsammans!" avbryter Miranda Lisa.

Lisa börjar mumla några ord och helt plötsligt börjar allt att lysa i ett ljusblått sken. Så starkt att vi håller iför våra ögon. När jag väl öppnar dem igen möts jag av den vackraste platsen på jorden. Vattnet var en gudomligt rent och jag kan höra ett vattenfall i andra änden av sjön. Trädets blad är av en vacker grön nyans och blommor i alla möjliga färger finns på marken. Gräset är ganska långt och det svajar lätt i den friska vinden.

"Wow" är det enda jag får fram. De andra öppnar ögonen och jag ser hur ett leende sprids på deras läppar, men den som ler mest är Lisa.

Ängel på jordenWhere stories live. Discover now