Ängel på jorden

Kapitel 12: Balen

Jag stiger upp med en känsla att något dåligt kommer att hända idag, men jag ignorerar den och går ut och möter Mira vid matbordet.

"God morgon Mira." säger jag och gäspar trött.

"God morgon Aida" gäspar Mira trött tillbaka.

"God morgon Aida och Mira!" säger Miranda piggt och sätter sig med mig och Mira.

"Bara några timmar kvar till balen! Är inte ni taggade!!!" tjuter Mira exalterat ut.

"Jo, men vi har inga lektioner på helgerna, så jag ska gå och göra läxorna vi fick igår." säger jag lugnt och ställer mig upp och går mot mitt rum.

Väl inne i mitt rum tar jag upp matteläxan som jag och Miranda fick igår om algebra och börjar att göra den.

Efter en halvtimma är den klar och jag sträcker nöjt på mig. Då kommer jag på att jag bara har min pyjamas på mig och byter till en vit blus, grå kjol och ett par vita strumpbyxor.  När jag är klar knackar det på min dörr.

"Aida, Liziz har kommit. Vill du komma ut och dricka te med oss?" frågar Miranda.

"Jag kommer" säger jag tillbaka och öppnar dörren och går ut.

Miranda har på sig en vit och svart långärmad tröja som det står 'I'm not in to you' och ett par fladdriga svarta byxor. Lisa har på sig en grå tröja och blåa jeans. Mira har på sig en vinröd tröja och svarta jeansshorts. 

"Är ni taggade? Jag kunde inte sova i natt för att jag är så taggad!" skriker Mira ut och vi andra håller iför våra stackars öron.

"Förlåt" säger Mira och rodnar lite.

"Ursäkten godtags" säger jag och ler.

Ju längre in på dagen som kommer och ju närmare balen är blir min känsla starkare.

"Har ni också en känsla?" frågar jag när det bara är en timme kvar och det känns som om mitt huvud ska explodera.

"Känslor har vi alla, dummer!" skojar Mira fast ingen skrattar.

"Nej, men en känsla att något dåligt kommer att hända ikväll." säger jag i en seriös röst.

"Nej" säger Lisa och alla ser konstigt på mig.

"Okej det kanske bara är min nervositet." säger jag och ler svagt.

"Nog om det, nu är det dags att göra oss i ordning!" säger Mira och Lisa går hem till henne.

Efter 50 minuter är vi klara och Lisa har kommit till oss.

"Ska vi gå då?" frågar Lisa och ler glatt.

"Ni kan gå i förväg jag ska gå med någon annan." säger Miranda och ler klurigt.

"Okej, lycka till." säger Mira och blinkar busigt.

Det tar oss fem minuter att gå till skolan, där balen ska hållas.

"Wow, vad fint!" säger jag när jag kommer in.

Skolan är dekorerat med vaser med rosor, i taket är det massa vittyg som hänger ner en bit sen går det upp igen. Borden har vita dukar på sig och överallt står det massa elever i balklänningar och kostymer.

"Jag vet." säger Lisa och drar iväg mig för att visa allt.

Efter en stund ser jag Miranda, helt ensam så jag går till henne.

"Varför är du ensam?" frågar jag henne förvirrat.

"Jo, det är min revansch mot Percy." säger Miranda och ler stolt.

"Okej..." mer hinner jag inte säga innan ett hög smäll hörs och massa elever skriker i rädsla.

"Alla elever lugna er, det finns inget att vara rädd för. Ett monster har tagit sig in i skolområdet, just nu i denna stund har vi väktare  som håller på att ta hand om det." säger en röst högt och en massa elever springer och skriker förvirrat i panik.

"Om paniken växer blir monstret starkare, du måste hjälpa till väktarna..." säger en röst i mitt huvud och utan att reagera har jag börjat att springa ut ur lokalen, mot monstret...