Min rädsla var att göra andra rädda. Jag var rädd för att se någon annan rädd. Det är som en fobi. Jag ville verkligen inte se min vackra vara orolig. Jag ville inte skrämma min vackra. Men jag var så sönder inuti.
Med hans hand på min svank gick vi längs Stockholms gator. Oscar berätta om gamla minnen och jag hör vackra skratt fly upp från hans strupe. Det är såhär jag vill att det ska va, med Oscar glad då är i alla fall en liten del av jag glad. Men jag vet att vi inte alltid kan ha det såhär. Jag måste berätta.
-------
Kort första kapitel. Men fortsätt läsa. Tror denna kommer bli bra.
YOU ARE READING
Min vackra ~ Foscar
FanfictionI det mörka ljuset ser jag honom. Tar några steg mot honom. Känner hans händer mot min kropp. Alla hans rörelser är så lätta men känns så bra. Han är så försiktig med mig. Precis som jag ska gå sönder. Men om han bara visste hur sönder jag redan var...
