Min vackra ~ Foscar

Epilog

Oscars pers:
Jag gick med snabba steg hem från affären. Det hade blivit som en vana nu, att alltid skynda mig hem. Skynda mig hem för att se hur min vackra mådde.

På vägen hem funderade jag som vanligt. Funderade på om Min vackra hade gjort något illa, hur han mådde och så mycket mer.

Jag skickade ett sms till Min vackra:

Hej älskade du. Påväg hem från affären nu. Skyndar mig. Du vet att jag älskar dig. Ses där hemma. Puss

Han brukade alltid svara direkt. Jag blev lite orolig men tänkte att han kanske inte hade sett det eller att han sov. Automatiskt skyndade jag på mina steg. Svängde höger och kom fram till vår lägenhetsport. Tryckte in koden och ryckte upp dörren. Tryckte på hissknappen och väntade. Hissen kom och jag gick in, tryckte på 3 an och åkte upp. Det kändes som att hissen tog extra lång tid idag. Stressat skyndade jag mig ut när hissdörrarna öppnades.

Drog upp nyckeln ur fickan på den marinblåa kappan jag idag bar. Ställde ner matkassen, stack in nyckeln och vred om. Öppnade dörren och bar in kassarna.

Som vanligt när jag kom hem ropade jag

- Min vackra?

Om det vore som vanligt skulle han svara

- Jag är här, min vackra!

Men denna gången var det inte som vanligt. Inget svar fick jag. Tänkte att han sov. Gick in till sovrummet. Tittade i dubbelsängen. Ingen låg där i. Fick panik. Kollade om han var på toan. Kollade i soffan. Gick i panik ut till köket. Kanske åt han? Istället för att hitta min vackra på hans plats i köket, hittade jag en post it lapp på hans plats.

Började stressat läsa texten. Föll ner på knä på marken. Hann inte ens läsa klart. Tårarna kunde inte sluta falla. Post it lappen i min skakandes hand blöttes ner av tårarna. Texten suddades ut. Började i panik slå i golvet men näven.

Att jag kunde sumpa detta.

Tog i panik upp mobilen. Slog in min kod och klickade mig in på Min vackras kontakt. Ringde honom. Signalerna gick. Inte kunde han ens svara mig. Kom fram till röstbrevlådan.

- Var det så här du ville att det skulle sluta? Vi älskade varandra. Jag älskar dig fortfarande. Att det kunde ta slut så här. Alla våra minnen. Du lämnar mig genom en post it lapp. Fan. Min, min vack

Det blippade igen och jag hade inte längre tid kvar. Jag han inte ens säga Min vackra.

Om han bara visste. Visste hur mycket jag var villig att ge upp för honom.
---------------------
Så slutade det här. Vill säga att jag är så tacksam för alla era röster. Så tacksam för alla era fina kommentarer. Ni är bäst.

Får se om jag gör en uppföljare till denna. Jag tror det. Känns som det behövs.

Men känner att jag måste ta en paus. Mår inte så bra just nu. Hoppas ni förstår.

Tack åter igen. Ni är grymma.