Efter jag berättat rann tårarna likt vattenfall ner för mina kinder.
Hur kan man älska en sådan som dig?
Kom på att du inte har någon som älskar dig.
Meningarna snurrade i huvudet. Min vackra satt bakom mig och höll om mig. Hade sett hur hans ögon blivit blanka när jag berättat klart. Insåg mitt misstag.
Nu har jag gjort honom orolig.
Kände hur min axel blev blöt. Vände mig om i min vackras famn. Kollade in i hans ögon. Tårarna hade likt mina även börjat rinna på min vackra. Fan.
- Hur kan jag inte märkt. Fan. Förlåt. Detta är mitt fel. Varför sa du inte något tidigare.
Jag avbröt honom och tryckte aggresivt, desperat mina läppar mot hans. Visste inte om det var han eller mig själv jag ville trösta. Visste inte hur jag skulle uttrycka mina känslor. Kände smaken av hans läppar blandas ut med salta tårar.
Här satt vi. I vår lägenhet. I vår säng. Gråtandes. Kysste varandra desperat. Som om det vore vår sista kyss.
------------------
Förra kapitlet var då en tillbakablick på vad som hänt. Det är det som står i förra kapitlet som Felix berättar nu. Oklart haha men hoppas ni förstår.
Ledsen för sämsta uppdateringen. Är så så stressad inför skolan som ska börja. Inte alls taggad.
KAMU SEDANG MEMBACA
Min vackra ~ Foscar
Fiksi PenggemarI det mörka ljuset ser jag honom. Tar några steg mot honom. Känner hans händer mot min kropp. Alla hans rörelser är så lätta men känns så bra. Han är så försiktig med mig. Precis som jag ska gå sönder. Men om han bara visste hur sönder jag redan var...
