Min vackra ~ Foscar

Kapitel 8

KAPITEL 8

Okej Oscars pers igen:

Jag vaknade upp med Min vackra ihopkrupen i min famn. Tittade på honom. Hans långa ögonfransar, hans lite runda näsa som han alltid klagade över, hans smala rosa läppar, hans välmarkerade kind och käkben. Han är så vacker. För vacker.

Tanken slog mig. Natten. Han hade gråtit. Förstod inte. Vad var det min vackra var ledsen över.

Med tankarna snurrandes i huvudet gick jag ut i köket för att göra frukost. För jag vet att Min vackra inte kommer göra det. Jag gick till kylen. På kylskåpet fanns det ett foto. Jag och Min vackra. Mina läppar pressade mot min vackras kind och ett glatt leende spred sig över hans ansikte. Bilden hade Oscar eller ogge som han kallas tagit.

Öppnade kylskåpet och tog fram några ägg och lite mjölk. Satte på spisen och gjorde lite äggröra. Till äggröran stekte jag lite bacon.

Tog en bricka och placerade två tallrikar och två glas fyllda med äppeljuice och gick in till min vackra. Hade också med mig ett paket med alvedon ifall han skulle ha ont i huvudet efter natten.

Gick in i rummet och tände lampan. Ställde ner brickan på golvet. Gick fram till Min vackra och strök min tumme över hans kindben. Viskade

Godmorgon Min vackra.

De vackra ögonfransarna fladdrade till och han gnuggade sig trött i ögonen. Tog upp brickan från golvet och ställde den i sängen. Min vackra log tacksamt och kysste mig snabbt. Sa att han var bakis och fick alvedon.

Vad hände egentligen igår, jag minns knappast något. Frågade han.

Jag berättade om hur vi hade dragit till en fest. Om hur han försvann iväg för att ta en drink. Hur han kom tillbaka vinglandes med sin sökande blick. Berättade om hur tårar hade börjat rinna ner från hans kinder. Kramen jag hade dragit in honom i. Hur han puttade ifrån mig och skrek åt mig. Berättade hur jag hade varit tvungen att lämna honom för att han inte ville följa med mig hem. Beskrev för honom hur han hade kommit hem vinglandes, hur orolig jag varit och hur han kröp ihop i min famn.

Min vackra kolla på mig med en blick med skam. Han hade flera gånger under tiden jag berättade bett om ursäkt. Han hade under upprepade gånger tagit mina händer i sina och kysst mina knogar.

Förlåt, förlåt verkligen min vackra. Jag kan inte förstå hur jag hade mage till att skrika åt dig. Jag vet att detta inte går att skylla på att jag var full, men jag vet inte... Förlåt älskade du. Du vet att jag älskar dig.

Under ursäkten håller han ute varför han grät.

Det är ingen fara. Men du, drick inte så mycket. Det slutar aldrig bra då.

Jag känner mig tvungen att fråga och jag vet mycket väl att han är medveten själv om varför han grät.

-----------------------
Ni som läser och röstar betyder guld, får så mycket motivation av det.