Tårarna hade fortsatt rinna. Jag förstod inte. De borde ta slut. Men ändå satt jag här. För mig själv ihopkrupen i sängen. Med armarna runt mina ben.
Min vackra var och handlade mat. Tur var väl det. Ville inte att han skulle se mig så här. Han hade redan hållt om mig tillräckligt. Han hade redan förbrukat nog med tröstande ord. Det är för mycket för honom.
Förstod inte hur det kunde bli såhär. Efter jag hade berättat. Hela min värld hade rasat samman. Men sanningen var. För det mesta grät jag inte för att det var synd om mig. Det är min vackra det är synd om. Jag grät för att jag gjort han orolig. För varje gång jag titta in i hans ögon kunde jag se den där skymten av oro som gjorde mig förkrossad.
Med slö steg mot hallen gick jag. In i köket och tog en tråkig gul post it lapp. Jag visste att det jag gjorde nu sårade lika mycket Oscar om inte mer än vad det sårar mig. Hela jag gör ont. Men att han är orolig för mig klarar jag inte av. Fortfarande storgråtandes och hulkandes Skriver jag ner:
Klarar inte av att se dig orolig. Hela jag slits sönder av att se in i dina ögon och skymta oro. Vill inte att detta ska bli slutet för oss. Hoppas du kommer förstå. Jag klarar inte av det här. Jag älskar dig. Inget av detta är ditt fel. Ingen annat kommer ha lika stor plats i mitt hjärta som du har. Jag älskar dig min vackra. Jag skriver inte hejdå eller något i stil med det. Jag skriver vi ses.
-----------------
Fick lite feeling och skrev ett kapitel. Hoppas ni alla mår bra för det förtjänar ni. Kram
YOU ARE READING
Min vackra ~ Foscar
FanfictionI det mörka ljuset ser jag honom. Tar några steg mot honom. Känner hans händer mot min kropp. Alla hans rörelser är så lätta men känns så bra. Han är så försiktig med mig. Precis som jag ska gå sönder. Men om han bara visste hur sönder jag redan var...
