Skriver alltid i Felix pers förutom om jag skriver något annat:
Bland alla de dansande, varma och alkoholluktande ungdomarna står min vackra och jag. Musiken spelar högt och det är Tove Los låt Talking body som är igång.
Now if we're talking body
You got a perfect one
So put it on me
Swear it won't take you long
If you love me right
We fuck for life
On and on and onMin vackra sjunger tyst med i mina öron. Han är så nära mina öron att jag kan känna hans läppar mot min öronsnibb för varje ord han säger. Kan känna hans varma andetag flåsa. Han vrider huvudet så vi båda tittar in i varandras ögon. Han föser mig om det ens går närmare, lutar sig in mot mig och kysser mig. Jag kysser tillbaka och sveper min tunga över han läpp för att fördjupa kyssen. Kyssen övergår till hångel inte aggresivt eller hårt, mjukt och kärleksfullt. Sådär står vi ett tag. Min vackra och jag. När jag känner att jag får brist på luft drar jag ifrån. Lämnar en snabb kyss på hans läppar. Tittar in i min vackras ögon. Lossar mitt grepp om honom. Skriker för att överrösta musiken.
- Jag går ut och tar lite dricka.
Min vackra kollar på mig med en otydlig blick men nickar sen.
- Var försiktig.
Skriker han efter mig när jag går.
Jag går direkt mot köket. Tar första bästa glas och sväljer ner vätskan. Känner hur det bränner i halsen men ett lugn faller över mig. Mer glas får jag i mig. Räknar inte hur många. Men när mina känslor är borta så tar jag vingliga steg tillbaka till de dansande ungdomarna. Mina ögon ser inte lika klart längre. Försöker leta efter Oscar. Försöker kolla efter den prickiga skjortan han bär och det fluffiga håret. Men med mina vingliga steg och den suddiga blicken går det inget vidare.
Känner en hand på min axel. Tar vingligt en hand mot väggen och försöker vända mig om. Försöker placera vem personen är. Men inga slutsatser lyckas min hjärna dra.
- Felix, Min vackra. Hur mycket har du druckit?
Försöker igen placera personen i min förvirrade hjärna. Inget resultat.
- Något glas kanskle, sluddrar jag fram.
- Hur mår du? Frågade han.
Tyckte hans frågor var jobbiga. Ville inte svara. Undrade varför han brydde sig. Undrade vem han var. Skulle känna efter. Hur mådde jag egentligen. Inte förens när den salta smaken nådde mina läppar märkte jag att jag grät. Personen drog in mig i en kram. Kysste mig på kinden.
Inte förens nu reagera jag. Någon som jag inte visste vem den var stod och kramade mig.
Kramade inte tillbaka, puttade ifrån honom och skrek.
- Vem fan är du?
---------------------------
Jullov är härligt
YOU ARE READING
Min vackra ~ Foscar
FanfictionI det mörka ljuset ser jag honom. Tar några steg mot honom. Känner hans händer mot min kropp. Alla hans rörelser är så lätta men känns så bra. Han är så försiktig med mig. Precis som jag ska gå sönder. Men om han bara visste hur sönder jag redan var...