Oscar och Jag höll på att baka pannkakor. Inte för att jag är bra på att laga mat. Brandlarmet går nästan alltid igång. Så denna gången fick jag göra smeten och min vackra stekte de.
Mina tankar snurrade som vanligt men jag är stolt över mig själv för att jag kan dölja det så bra.
Felix min vackra du har varit frånvarande hela dagen, är det något som hänt? Hörde jag hans vackra röst säga.
Ja om han bara visste, om han bara visste vad som pågick inom mig. Det är som ett krig inom mig jag vill bara släppa ut det. Men jag är så jävla rädd. Så jävla rädd att min vackra Oscar ska vara orolig över mig. Att min vackra ska vara rädd.
Jag var tvungen att undvika hans ögon när jag svara. För jag visste att jag inte skulle klara av att hålla inne mina tårar om jag skulle se min vackra i ögonen och svara den vanliga frasen
Nej inget min vackra, oroa dig inte för mig du.
Sen kolla jag upp på honom, tog några steg mot honom och la en av mina händer på hans midja. Föste honom närmare. Smekte hans kindben med min tumme och såg in i de oroliga ögonen. Det gör så ont. Så ont att veta att min vackra oroar sig över mig ibland. Sedan förde jag hans huvud mot mitt och kysste de hallonröda mjuka läpparna.
Allt detta för att min vackra inte ska vara rädd och orolig.
YOU ARE READING
Min vackra ~ Foscar
FanfictionI det mörka ljuset ser jag honom. Tar några steg mot honom. Känner hans händer mot min kropp. Alla hans rörelser är så lätta men känns så bra. Han är så försiktig med mig. Precis som jag ska gå sönder. Men om han bara visste hur sönder jag redan var...
