Your son | H.S |

{Kapitel 6}

Det hysteriska skriket dog vart efter desto längre in dom tog mig bakom scenen, jag kände mig ganska äcklig och jag kände mig faktiskt lite som om jag blev kidnappad, på riktigt! Dom två lite äldre vakterna hade tagit mig på var sin sida om mig och höll två kraftiga tag i mig och min gråa hoodie. Det kändes som om dom höll fast mig så hårt för att jag inte skulle springa ifrån dom och  äh jag vet faktiskt inte. Hela den här situationen är liksom både helt fel och helt stel. Det gjorde nästan ont på mig när dom höll och släpade mig haft fram, men bara nästan. Men för mig gjorde det sak samma dom dog mig bakom scenen vilket betyder att jag för förhoppningsvis  får träffa killarna. Harry kan dra åt skogen men om jag lyckas träffa dom andra killarna kanske dom kan hjälpa mig att få Harry att veta om sin son. Just nu känns mina chanser större och lite mer hoppfulla en vad dom nyss gjort. Eftersom allt verkade gå käpprätt åt helvete. Man får väl ta och tacka ungen när jag väl har ploppat ut den.  

Dom hade gett mig ett rum med två soffor och faktiskt ett snacks bord och det bäst en toalett. Det var faktiskt ganska bra tänkt för då slapp jag gå så långt. Det var väl mest för att jag skulle hålla mig i rummet och inte lämna det, så dom håll koll på vart jag befann i byggnaden.

Jag själv satt och pilade med min svarta gamla uttöjda hårsnodd, mitt liv ungefär. Givetvis lyckas det flyga iväg med en fart och under den andra svarta skinn soffan.

"Jävla skit" muttrade för mig själv och satt mina händer med fem fingrar på varje hand  mot soffan som hjälp när jag ställde mig långsamt upp för att inte bli så yr, graviditet tär på en. Inne från och ut. Tungt både mentalt och fysiskt. Jag tog några kliv så jag hamnade bakom den andra soffan som inte hade soffryggen mot dörren som den jag satt i nyss. Jag hukade mig ner och satt mig sedan på knä så att mina svarta tights både vart smutsiga och ännu mera tighta och även så jag inte syntes i fall någon kom in såg den mig inte eftersom jag satt hukad bakom soffan. Jag sträckte in hand i springan som fanns mellan golvet och soffan. Jag hörde att någon pratade utanför och tänkte det bara var några scenarbetare eller något och fortsatta att treva in min hand under soffan. Min hand vart mera och mera dammig desto mer jag trevade där in under jag lyckades precis få tag i hårsnodden när dörren öppnades.

" Hello, the boys coming soon! I'm Mr. Wezz and you..." Mannen som tydligen hade kommit in i rummet hette Wezz i efternamn, som om jag brydde mig. Han måste nog ha sett min fot sticka ut från soffan för han hade babblat tills jag stack upp mitt blonda huvud och han tystnade direkt och han såg ut som han sett ett spöke, jag insåg i hans stora bruna ögon vad jag hade stället till med, fast det var ju inte förbjudet att gå på konsert. Eller?

" Lucy...Why" den bruna dörren slogs upp och in stövlade tre stycken grabbar med Niall i täten efter klampade Liam och sist Louis.
"Are you okey?" "what's your name?""Did you remember anything?"
Alla frågor ramlade över mig och jag visste verkligen inte vem av dom tre som var mest hysteriska och uppjagad. Fast jag tippar på Liam. Han är ju trots allt "daddy". Hehe asså så gulligt. Hela bandet är gulligt förutom Harry som är dum huvudet, fast han är ju gullig.
"It's okey" Halv skrek jag för att få dom tysta och få dom deras tre munnar stängda.

"Hey, what's happpening here? Den rösten går inte få ut ur mitt huvud, den jävla rösten får min kropp att vilja dö för igen och igen och tyvärr igen.
"Have I missed something?" Frågar Harry igen. Jag vänder huvudet mot Harry och han stor där och bara ler. Han vet absolut inget, för han minns fan inget heller. Han vet inte vem jag är!

/Hej, hoppas ni gillar mitt lite mera slarviga kapitel! Man kan säga nu att novllen börjar.
Men till det jag ville fråga er som läser.
Är det okej att killarnas konversationer blir på svenska istället?
❤