Your son | H.S |

{Kapitel 18}

Några dagar senare: Harrys POV

Allt står stilla. Liam gråter. Alla är förstummade. Paul har släppt nyheten, Leslie har ställt sig framför tåget och barnet dog helt hjälplös inför hennes ögon.

Paul hade följt med till förlosstningen. Han hade varit där hållit hennes hand ända tills dom sövde henne för urakutkejsarsnitt. Men när fick träffa henned ny födda dotter som tyvärr inte klara sig. Då fick Paul hålla sig undan.

Han hade inte hunnit stoppa henne när hon sprang ut från sjukhuset och tagit sina sista andetag i livet.

Allt som var mitt har jag slarvat bort. Jag Harry styles är en skitstövlen. En alldelse förfriskad ung idiot som inte kommer ihåg den finaste människan på gjorde och även inte tog ansvar för det liv jag skapade. Jag lyssnade på bolaget om hur hemsk denna tjejen var. Vad hon hade gjort hit och dit. Men inget av de var sant. Första gången jag såg henne i logen hade ett minne vaknat i min skallen och av någon jälva andedning hade jag sagt de till Paul som hade sagt vidare de till bolaget. Där alla jävla lögner om henne hade kommit. Dom vill inte ha mig med barn eller tjej de var för dålig status för mig.

Varför hade jag inte den där jävla dag jävlen sagt hej och sagt att jag mindes henne och flörtat med henne som jag skulle ha gjort. Jag kanske inte kunde ha räddat hennes nu döda barn. Eller även mitt döda barn. Jag var pappa oavsätt att barnet var borta.

Liam hade helt plösligt mitt i alla tårara skrikigt på Paul att berätta för mig sanningen. Han hade fått veta geonom Leslie i förtroende men inte heller han fick berätta sanningen för mig.

Att jag skulle och är nu en pappa till ett dött barn. Och den kvinnan jag någonsin hade gillat. Ja jag sen jag såg henne första gången full som fan gillat hennne. Nu var de för sent. Hon var borta. Jag skulle aldrig få berätta att jag minns henne och även fått känslor för henne den där dagen i stallet hos henne, aldrig.

Jag kysste hennes insida lår. Hennes andetag vart djupare. Någonnstans kunde jag inte få nog av denna kvinna. Hon hade fått mig att nycktra till. Figuren framför mig var allt jag kunde drömma om. Jag forsatte att kyssa henne och fick millimiter efter millimeter närmre hennes underliv. Mina läppar stannade för att reta upp henne vid ljumsken och huden mellan ljumskenn och hennes läppar.

Jag hade ett bra grep om hennes höfter där hon log gnyandes och stönade på rygg i sängen. Jag fick henne att njuta men hon fick mig att må ännu bättre. Hon var inte som någon annan. Ingen.

Vi hade inte inga plagg kvar utan vi låg helt otäckta med mig ovanför. Jag hade krypigt upp till henne och kysst henne på läpparna och utryckt orden.

"Jag älskar dig, jag lämnar dig inte.
Det är du för fin för"

The End

●●●●●●●●●●●●●●

Tack så jävla mycket för alla läsare, röster och kommentarare. Jag är hemskt ledsen att slutet kommer typ två år efter boken startade. Men men sånt är livet. Nu är boken slut och jag hoppas ni har gillat den. Jag kan meddela att slutat har varit planerat sedan början. Tyvärr inget vackert slut men alla sagor slutar inte bra.