{Kapitel 17}

109 2 0
                                    

Liam hade gåttt och duschat utan ett endast litet ord efter menning han uttalade efter sin hemkomst efter beskedet om mig från bolaget.

Jag rörde mina höfter runt i rummet. Smärtan var dov och bulltande. Även intensiv. Men jag skulle ju inte föda på ett bra tag. Troligvis så är det bara starkare sammandragningar om man ku kunde ha det i den veckan jag var i. Jag hade inte så mycket koll på gravidstadier om jag skulle vara helt ärlig. Utan lyssnade helt på barnmorskan.

Jag avbröts av fotsteg. Jag titta upp och såg Liam titta på mig med ledsena ögon. Jag log lite försiktigt mot honom. Mer kunde jag inte göra.

"Har du ont?"

Jag nickade och kände att de brände i ögonen. Han kom fram till mig och gav mig en varm kram.

"Kan vi inte hitta på något med dom andra för att tänkta på andra?" Jag ville så gärna komma ut den här jävla stämmingen och kunna lägga min tankar på något annat än smärtam jag känner. Den var lite smått outhärdlig och blev stegvis värre.

Liam nickade och tog upp sin telefon. Troligtvis messade han alla och frågade.

Niall svarade inom några minuter och även så Louis. Dom skulle dyka upp om krig halvtimme. Så vi bestämmde oss för att börja plocka fram spel, snackas och även en film. Den kan ju vara bra utifall att när alla börjae bli trött men orkade inte gå hem.

" Harry har inte svarat" Liam kom med ett monopol i handen när jag hans flickvän stod i köket och gjorde ordning snacksen.

"Va synd, men Niall lär ju äta upp allt och Louis lär väl kasta ut allt. så mycket vi gjorde nu gör inget" hon skrattade och liam skakade på huvudet. detta var en väldigt konstig konstelation av människor.

Timmarna flöt på och skratten och glädje fyllde Liams lägenhet. Lagom när dom skulle börja se filmen så ringde de på dörren.

Liam gick för att öppna. Där utanför stod Harry med Paul.

"Vi tänkte våldgästa er lilla sammankomst" Harry staplade in i lägenheten och Liam byte ett par ord med paul som också klev sedan in. Harry var full. Vilken suprise.

Jag reste på mig för ge plats åt Harry när de hög till i magen.


Your son | H.S |Where stories live. Discover now