Your son | H.S |

{Kapitel 7}

Harry hade gått lika fort som han kommit. Han hälsade knappt på mig, stannade endast fem minuter för att byta några ord med Mr. Wezz och sen borta. Killarna berättade att Harry har varit lite av en enstöring från början men på senare år har partyn och framgång varit hans enda tanke och framför allt, letar efter all publicitet han kan komma åt. Som med andra ord betyder en skitstövel.

Killarna som var Liam, Niall och Louis hade erbjudit att bjuda på middag, alltså restaurang men ändå. Magen kurrade som vanligt och självklart tackade jag ja för dessa tre var helt galet underbara. Harry var ju som han var och inte här. Självklart varför skulle han ta sig tid på en person som han inte minns och inte kan ge honom något mer en bild eller två. Han ansåg väl att hans skitiga röv kunde sitt någon annan stans och skapa mer rubriker där än att vara med oss fyra.

Maten hade varit utsökt som dom hade bjussat mig på, jag hade försökt att betala men icke sa nick. Jag hade tagit en XL talrik och Niall vart lite paff och hade också gått upp en storlek i matväg. Restaurangen killarna  hade valt att bjuda mig på hade mattallrikar från S-XL så desto större bokstav desto mera mat. Niall klarade inte av att en tjej åt mer än honom. Som sagt varför kunde inte NIall vara den jag skulle tala om det för att det var hans barn. 

"Du skulle ha sätt hans min" skrattade Louis och kastade en pommes på Niall. Dom hade pratar om gamla minnen från tidigare gånger dom hade besökt restaurangen vi satt på.
" Vadå, jag vart bara överraskad" försvarade Niall sig och Liam bara höll om Niall som han var en lite bebis med hemska minnen. Jag och Louis bara garvade åt deras beteende och vi kunde inte sluta till slut började även dom att skratta. Jag tittade på klockan i mitt i min skratt attack och såg att den visade 22.54. Panik steg. Min hästar är ju fortfarande ut. Mamma och pappa är ju bortresta så jag kunde inte ringa dom och be dom ta in dom.
"Vad är det Lucy? Frågade Liam oroligt.
"Jag bort på hästgård och jag glömde ta in hästarna, jag tänkte att jag inte skulle bli så sen så dom fick vara ut. Jag måste åka hem!" Sa jag i panik och började samla ihop mina grejer. Niall som satt längst ut på andra sidan ropade om att få betala. Och Liam började klä på sig och Louis med.

"Det är lugnt vi skjutsar dig" sa Liam och la en tröstade hand på min axel. Jag tog ett djup andetag. Med det så skyndade vi oss till bilen. Men det var ju liksom inte så lätt när killarna är kända. Alla skrek och blixtar kom från olika håll Liam gick bakom mig och puttade mig framåt medans Louis gick framför och höll min hand så vi kom framåt. Niall kom ut springandes med kvittot i handen i högst hugg och försökte med all sin kraft sa sig ta sig igenom folk massan. Vilket inte var så lätt för honom heller. Vi var nästan i bilden när nog tar tag i mig och nästan lyfter mig sista biten in i bilen. Jag får panik och försöker komma loss.

"Lugn, jag är deras livvakt" säger person som håller i mig. Jag tittar upp och ser att det är Mark. Jag har faktiskt lite koll på killarna! Jag nickar och lugnar ner mig ganska mycket för nu vet jag att jag är trygg. Vi alla hoppar in i bilen och Mark går för att hjälpa NIall så även han kan ta sig in i bilen. När alla är i bilen och Mark har kört iväg en bit väljer jag att hålla för öronen. 

"Vad är ni inte förstår! Ni sätter er i livsfara. Varför gör ni så här? Det var ju tur att jag letade i rätt område efter er när Niall ringde! Vi har ju prata  just detta tusen miljarder gånger om ni ska ha med er skydd när ni är i grupp och framför allt nu när ni har med er en tjej som inte alls är van vid dessa pådrag. Tänkte ni inte på henne för fem öre eller är er och hennes säkerhet inte viktigt? Har ni slagit ett tanke på att detta verkligen inte är bra för en person som är gravid? Och vad tänkte ni att...." Mark tystnade direkt, han höll på att försäga sig själv, om Harry. Visste alla i deras team utom killarna själva? Killarna tittade chockat på mig. Min händer gled sagt ner från mina öron och ner i knät. Mark tittade på mig i backspegeln och jag visste att jag var tvungen att ljuga.