"Felix, jag köpte Thai, jag vet att du älskar det" yttrar jag med en tyst röst och betraktar dig där du ligger med täcket uppdraget hela vägen upp till hakan. När du inte reagerar så sjunker jag ner på huk framför dig och stryker löst med fingrarna över ditt kindben. "Felix kom igen, du måste äta något" viskar jag fram och du möter äntligen min blick och jag betraktar din vackra iris.
"Kom Flixy" yttrar jag lugnt och till min lycka ler du svagt över smeknamnet jag inte använt på länge. Du låter mig ta din hand och försiktigt kommer du upp i sittande ställning och jag placerar maten i ditt knä. Precis när jag ställt ner maten och är påväg att dra tillbaka handen så tar du tag om min handled och din blick fastnar på mina svullna knogar.
Jag förblir tyst och din blick sveper över min hand och försiktigt vänder och vrider du på den innan du blickar upp på mig med en fundersam blick. "Det är inget" yttrar jag lugnt och drar åt mig handen men du fortsätter att titta på mig och jag suckar lite. "Jag slog honom" erkänner jag sedan och du förstår direkt vem jag menar. "Varför?" Får du ur dig och din röst är skrovlig och svag, det är första gången jag hört din röst sen igår.
"För att han gjort dig ledsen, för att han gjort något som får dig att må såhär. Och jag accepterar inte det" yttrar jag tyst och du betraktar mig lugnt innan du lutar dig fram för att ömt låta dina läppar snudda vid min kind och mitt hjärta slår dubbla slag bakom revbenen.
"Kan du inte berätta vad som hänt? Jag hatar att se dig såhär" yttrar jag tyst och du suckar lite innan du fäster blicken i knäet. "Vi hade sex" erkänner du sedan och det hugger till i hjärtat på mig men jag nickar ändå för att få dig att fortsätta. "Jag ville inte" avslutar du sedan med en tyst röst och jag drar efter andan och sträcker mig efter din hand. "Tvingade han dig?" Frågar jag försiktigt med en sorgsen stämma och du sitter tyst en stund innan du tar ett hackigt andetag. "Han slutade inte, jag kände inte igen honom" yttrar du skrämt och jag stryker mina svala fingertoppar upp och ner för din arm för att få dig att lugna dig.
"Sa du nej?" Frågar jag försiktigt och du nickar. "Flera gånger" får du ur dig med en sprucken stämma och ilskan stiger inom mig. Jag önskar att jag slagit din jävla pojkvän sönder och samman.
"Du förtjänar mer, du förtjänar så mycket bättre"
Jag skulle aldrig göra så mot dig, snälla se mig, se vad ja skulle kunna göra för dig. Jag älskar dig.
Jag önskar att jag vågade säga det högt men jag behåller det inombords samtidigt som jag sjunker ner bredvid dig i sängen och placerar armen över dina axlar och du låter huvudet falla ner mot min axel. Jag vill slå alla som någonsin fått dig att må dåligt. Jag vill få dig att må bra. Jag vill kunna kalla dig min. Men istället sitter jag tyst, stryker min tumme över din axel och försöker få dig att förstå att jag finns här.
