Flashback
"Oscar, brukar du tänka på hur du vill att din begravning ska vara?" Frågar du tankspritt med blicken upp i taket där du ligger på rygg i min säng och jag lyfter förvirrat på huvudet där jag ligger en bit bort i soffan som står placerad i ena hörnet.
"What the? Nej det brukar jag inte, det är ju deprimerande" yttrar jag med ett lågt skratt men du fortsätter bara att stirra upp i taket och rycker lite på axlarna.
"Äh jag vet inte, jag tycker typ att det är lugnande. För man vet ju aldrig säkert när det händer liksom och då är det bra att man får det som man vill ha det när det väl händer" yttrar du lugnt och jag häver mig upp på armbågarna för att kunna få en bättre överblick av dig där du ligger.
"Men sluta, jag vill inte tänka så" yttrar jag och du suckar lite innan du släpper ur dig ett lågmält skratt. "Äh förlåt, jag vet inte vad jag snackar om, har nog druckit lite för mycket" yttrar du och nickar lite åt de flertal tomma ciderburkarna och vinflaskan som vilar på golvet och som vi spenderat kvällen tillsammans med.
Jag förblir tyst och betraktar dig under tystnad, bara tanken på att du skulle dö, försvinna från mitt liv är så otroligt skrämmande. Du är allt för mig och trots att du inte vet om det så är jag så fruktansvärt förälskad i dig att jag inte ens vågar tänka tanken på att du en dag inte skulle finnas hos mig.
"If I die young, kom ihåg den låten iallafall" får du tillslut ur dig med en lågmäld röst och jag väljer att inte kommentera.
I ren panik spärrar jag upp ögonen och känner genast av en stickande smärta i huvudet och när jag försöker svälja så känns det som att hela min hals blöder. Minnet från gårdagen slår mig plötsligt som ett knytnävsslag och jag minns hur Gustav var nära på att döda mig, jag minns din livlösa kropp och hur jag krampaktigt kramade om din kalla hand hela vägen till sjukhuset medan du inte ens kunde andas på egen hand.
"Felix" kvider jag fram men min röst är knappt högre än en viskning trots att jag tar i som att jag skulle skrikit.
Med en kraftansträngning kommer jag upp på fötter och ignorerar pipet från maskinen bredvid mig när jag rycker loss de sladdar som är kopplade till min kropp. Mitt huvud snurrar när jag kommer upp på fötter men envist rör jag mig bort mot dörren och mina bara fötter möter det iskalla golvet vilket får mig att huttra.
Förvirrat går jag längs med de ändlösa korridorerna i jakt på någon som kan berätta för mig var du är.
Något får mig plötsligt att stanna upp tvärt. En bekant melodi spelas plötsligt ur högtalarna som sitter uppsatta i korridorens hörn och den tysta musiken fyller luften. När jag inser vilken låt det är så känns det som att hela min mage vänds ut och in och jag vill bara spy. Tårarna börjar hejdlöst att rinna ner längs mina kinder och jag bara vet att något är fruktansvärt, fruktansvärt fel.
If I die young, bury me in satin
Lay me down on a bed of roses
Sink me in a river at dawn
Send me away with the words of a love song
