Du sitter bredvid mig i klassrummet igen. Folk uppfattar det som att vi bråkat men numera är vänner igen. Det dem inte vet är att din hand vilar över mitt lår under bordet och hur vi så fort ingen ser hånglar bakom stängda dörrar.
Du är fortfarande tillsammans med din pojkvän, vilket gör ont men jag döljer det för dig så gott jag kan. För du förtydligar hela tiden hur du snart ska göra slut, hur du bara väntar på rätt tillfälle. Och allt jag vill ha är dig så jag ifrågasätter inte. Jag väntar tålmodigt trots att det känns fel.
Trots att din pojkvän är en skitstövel och jag vet att han har varit den som bedragit dig flera gånger under ert förhållande, han har även varit våldsam och tvingat dig till sex. Men otrohet är alltid fel ändå. Men jag har ändå en viss förståelse just pågrund av alla de här anledningarna. För din pojkvän är inte att leka med, han är ingen som du bara kan göra slut med. Och jag är helt ärligt lite rädd för vad som skulle hända om han kom på oss.
Men att ens få de korta små ögonblicken inlåsta på en liten toalett tillsammans med dig gör det värt det. För jag är så löjligt kär i dig att jag tar det lilla jag kan få. Jag älskar att bara glömma allt runt omkring oss och bara hångla som två kära tonåringar.
"Möter du mig vid toaletterna efter lunch?" Viskar du i mitt öra och smeker din hand över mitt lår vilket får mig att bita mig löst i läppen innan jag nickar med blicken fäst på tavlan framme i klassrummet.
Och efter lunch möter jag dig mycket väl vid toaletterna och vi betraktar noggrant omgivningen runt omkring oss innan vi snabbt snubblar in i ett av båsen och dina läppar finner mina. Vi kysser varandra hungrigt och jag låter mina händer placera sig innanför tröjan mot din varma rygg varpå du smeker mig lugnt upp längs midjan.
"Det här känns fortfarande inte bra" yttrar jag dock när vi flämtandes är tvungna att avbryta kyssen och du stryker löst fingrarna över min kind innan du suckar. "Jag vet, men ha tålamod med mig. Jag kommer göra slut" yttrar du och jag väljer att inte kommentera att du redan sagt samma mening fler gånger än jag kan räkna till.
"Hey, le darling, du är för vacker för att se så dyster ut" yttrar du och jag kan inte låta bli att le över din komplimang.
"Jag kommer göra slut" yttrar du ännu en gång och jag väljer att fortsätta hoppas. För snart kanske det blir bara du och jag, om jag bara håller ut.
. . .
Är det någon som läst eller ens kommer ihåg 365??
Jag har en uppföljare sparad men vet inte om jag ska publicera den eller inte eftersom det var så länge sen jag skrev på den! 💞
