Vi är tillbaka hemma, tillbaka i skolan, tillbaka i hemlighet. Jag betraktar dig på avstånd i korridoren. Du möter min blick och sänder mig ett litet leende som jag försiktigt besvarar innan jag vänder uppmärksamheten in mot mitt skåp.
"Gustav!"
Plötsligt uppfattar jag din panikslagna stämma yttra din pojkväns namn och jag vänder mig genast om, rädd att du är i fara.
Men det som istället möter mig är hur din pojkvän är påväg mot mig med ilskna steg tillsammans med två andra storväxta killar och jag flackar osäkert med blicken mellan dem innan jag möter din oroliga blick i bakgrunden.
"Håll honom" yttrar Gustav bryskt och innan jag hinner reagera så blir jag upptryckt mot skåpet med de storväxta killarnas hårdhänta grepp om mina armar vilket gör att jag inte kan röra mig en centimeter.
"Tror du att du kan komma undan med att skicka nudes till min pojkvän?" Yttrar han bryskt och jag iakttar honom skräckslaget innan det går upp för mig vad han syftar på. Han syftar på bilderna Felix tog på mig på hotellet och skickade till sig själv. Eftersom att det är från mitt nummer är det uppenbart att han tror att det är jag som skickat dem. Desperat söker jag efter din blick i bakgrunden för att se om du tänker försvara mig, om du tänker yttra sanningen. Men du förblir tyst, sänder mig en ursäktande blick och jag sänder dig en något sårad blick.
"J-jag tänker inte be om ursäkt över mina känslor för honom" får jag ur mig med en skakig röst riktat mot Gustav. För jag är trött, jag kräver inte att du ska erkänna något men jag tänker inte hålla allt inom mig.
"Du är patetisk Oscar, han vill inte ha dig, han har redan mig" yttrar han bryskt och ännu en gång möter jag bedjande din blick men du förblir tyst och jag suckar tyst för mig själv.
"S-släpp mig" yttrar jag med en skakig röst och försöker att slita mig loss men killarnas grepp om mig är alldeles för starkt. "Inte förrän du lärt dig din läxa" yttrar han bryskt och innan jag vet ordet av det träffar hans knytnäve mig rakt i magen.
Slag efter slag träffar mig på olika ställen av min kropp och smärtan sprider sig i varenda del av mig. Som ett avlägset sorl hör jag dig ropa, försöker få honom att sluta och när det börjar att flimra framför ögonen på mig är stunden då de släpper taget om mig och jag faller ner på golvet medan ett smärtsamt läte lämnar mina läppar.
Jag lyfter blicken med en kraftansträngning och hinner se hur du står en bit bort med blicken fäst på mig.
"Felix" yttrar Gustav och jag möter din blick med tårar i ögonen och klämmer fram ett ljudlöst snälla. Försöker be dig att stanna, be dig att hjälpa mig. Men du sänder mig en ursäktande blick, mimar förlåt, innan du skyndar efter din pojkvän.
