I'm the monster - o.m

0.4

"Då kör vi boys!" Tjöt Felix som flög i runt i rummet som en liten fluga. Jag skrattade lågt åt honom och fixade till mitt stylade hår lite. Mina scenkläder fixade jag också till lite innan jag slog mig ner bredvid Oscar i soffan som stod i våran loge. Om tio minuter började vår första egna konsert. Vi hade tränat och förberett oss så länge för det här.

"Okej, åtta minuter kvar!" Utropade Katia och kom rusandes mot oss. Vi nickade lite och började förbereda oss. Allt som skulle göras innan vi skulle kliva upp på scenen var avklarat och nu var det endast kvar att samla oss. Nervösa var vi nog alla när vi började höra fansen skrik ute i arenan.

"Mitt hår vill inte ligga rätt!" Hördes en klagande Omar och jag vände blicken mot honom. Han stod vid spegeln och försökte få sitt lockiga hår på plats även fast det redan var rätt stylat och fullt med hårvax. Det var så fluffigt att jag själv gärna drog händerna igenom det.

"Omar det ser bra ut" Suckade Katia och drog ena handen genom hans hår bara för att retas med honom. En suck gled ut ur Omars mun innan han slog sig ner i fåtöljen mittemot soffan jag och Oscar satt i.

"Okej boys, ha kul nu! Det är det som är det viktigaste med den här konserten" Utbrast Johan som nyss kommit in i rummet med en glad stämma. "Hur det än går så ha kul!" Fortsatte han och dunkade till Felix som nu tagit plats vid spegeln, i ryggen. Vi nickade och svarade honom glatt att det skulle vi.

"Fem minuter kvar!" Katias röst fyllde ännu en gång rummet och vi nickade för att visa att vi hört. Att ytterligare tre minuter gått gjorde mig ännu mer nervös, men samtidigt kände jag hur adrenalinet började pumpa i ådrorna och ett härligt rus började ta sig genom min kropp.

"Asså jag är så jävla nervös, jag vet inte vart jag ska ta vägen!" Fick jag ur mig med ett litet skratt, men rösten var skakig. Likaså hela min kropp. Oscar måste ha sett det då han skrattade lite åt mig och lade en lugnande hand på min axel för att visa att det skulle gå bra. Jag log svagt mot honom.

"Det kommer gå jätte bra!" Sa han uppmuntrande och log ett lugnande leende mot mig innan vi fick signalen att vi skulle förbereda oss med det allra sista innan vi skulle upp på scenen. Så med skakiga ben reste jag mig ur soffan och gick fram till de andra tre killarna som höll på att bilda en gruppkram, som jag snart deltog i.

"Okej grabbar, nu kör vi!" Utropade Felix som knappt kunde stå still av energin som antagligen rusade genom hans kropp just nu. Och för att få ut den så reagerade hans kropp med att konstant hoppa upp och ner och låta munnen arbeta med att få ut massa olika ljud. Han var rätt rolig när han var så full av energi som bara väntade på att få användas.

Efter att vi gett varandra uppmuntrande och peppande ord så avslutade vi kramen och ställde oss vid utgången som skulle ta oss ut på scenen.

Två minuter kvar. En minut. Trettio sekunder. Tjugo sekunder. Femton sekunder. Tio sekunder. Fem sekunder. Fyra sekunder. Tre sekunder. Två sekunder. En sekund. Sedan klev vi upp på scenen och tusentals skrik ljöd i den stora arenan.

Det här ville jag göra för alltid.

**********
Längtar så mkt till sommarlovet. De e sjukt.

Rösta?