I'm the monster - o.m

1.7

"Okej nu samtalar vi som vuxna människor, alltså vill jag inte att någon börjar lacka och dra" Började Oscar, och vi nickade. Hatet som låg i rummet var omöjligt att undvika. Men till skillnad från oss andra, så försökte Oscar faktiskt.

"Felix, du börjar. Varför är du så jävla arg på Ogge?" Oscar vände blicken mot Felix som suckade djupt och himlade med ögonen.

"Det borde du veta" Suckade han bara och blängde på mig. Oscar sög in läpparna i munnen, vände bort blicken, och tog ett djupt andetag innan han såg på oss igen.

"Förklara ändå" Sa han bara och gav Felix en menande blick. Att Felix gick Oscar på nerverna såg man tydligt.

"För att han tog droger och skit, för att han förstörde för alla fans, för att han kom packad till en konsert, för att drog in oss i hans knarklagning, för att han inte brydde sig ett jävla skit om vad han gjorde mot oss, för att han svek oss" Svarade Felix med en arg underton.

"Ogge vad vill du säga om det?" Undrade Oscar och vände blicken till mig. Jag suckade bara tyst. Han borde verkligen plugga till att bli psykolog.

"Inte ett fucking skit" Spottade jag ur mig och blängde in i den vitmålade väggen. Jag kunde höra hur Omar suckade åt mig.

"Hur kan du vara en sådan vidrig människa? Känner du inte ens lite skuld för vad du gjort? Vem fan är du ens?" Fräste Omar och gav mig en lång arg blick. Jag satt bara tyst och lät blicken ligga kvar i väggen.

"Kan du fucking svara?" Muttrade Omar när jag inte sa något.

"Absolut, men jag väljer bara att inte göra det" Svarade jag dryg och korsade armarna över bröstet.

"Okej, hörrni. Kan vi fortsätta nu eller?" Avbröt Oscar och gav oss varsin menande blick.

"Får jag fråga varför vi ens sitter här? Det här samtalet kommer ändå inte komma någonstans" Muttrade Felix. Oscar suckade.

"För att vi på något sätt ska kunna lösa detta. Kanske inte bli bästa vänner igen, men åtminstone kanske sluta hata varandra" Svarade Oscar, i så lugn ton han kunde.

"Lycka till med det" Fnös Omar lågt. Jag kände nästan lite samma sak, att lösa allt var nog det mest omöjliga just nu.

"Är det någon som har någon idé på hur vi ska lösa det här? För att be om förlåtelse funkar visst inte" Yttrade jag irriterat.

"Återigen, tror det seriöst ett 'förlåt' räcker?" Fräste Felix åt mig. Jag svarade inte, utan vände ner blicken i mitt knä och skakade sakta på huvudet. För nej det trodde jag inte, att ett förlåt skulle täcka upp det jag gjort. Det var långt ifrån att det skulle hjälpa. Det visste jag såklart.

Efter ännu en tyst stund så reste jag mig till sist upp och drog snabbt handen genom håret. Jag såg ingen mening med att vara kvar här. Att börja bråka ännu mer var inget jag ville, alltså var det bättre att bara dra härifrån. Det var rätt schysst av Oscar att försöka få oss att prata det, men det här var ingen sak man bara löste på mindre än en timme. Det här skulle ta ett tag.

"Bra försök Oscar, men jag tror inte direkt detta är någon som går att lösa såhär lätt" Sa jag bara innan jag försvann ut i hallen och drog på mig mina skor. Jag hörde hur Omar och Felix suckade åt mig, och hur Oscar kom gåendes ut i hallen.

"Ogge snälla, kan du åtminstone försöka?" Oscar såg bedjande på mig, men jag skakade snabbt på huvudet.

"Förlåt, men det här kommer inte gå" Svarade jag bara, innan jag klev ut i trapphuset och stängde dörren efter mig.

**********
Så jävla dålig asså.

Vet seriöst inte vem jag ska hata och älska i den här boken lol.