I'm the monster - o.m

1.8

Oscar, 13:35

Ogge seriöst, kom tillbaka

Du kan inte bara dra sådär.

Vi måste prata om det här

Det kommer aldrig lösa sig om du inte kommer tillbaka.

Du kommer antagligen inte komma tillbaka, men snälla vi måste lösa detta på något sätt. Jag vill inte att vi alla ska gå runt och hata varandra.

*

Lågt suckade jag åt det jag nyss läst. Det hade nu gått fem timmar sedan jag drog från Oscars hus. Och aldrig att jag gick tillbaka dit. Varför skulle jag? Det skulle ändå inte lösa någonting. Hatet som då låg i rummet, skulle bara stiga. Att jag ens lade energi på att gå dit ångrade jag. Det var nästan lite skrattretande att Oscar trodde att allt skulle bli bra på kanske två timmar.

En kall vindpust fick mig att lyfta på blicken från min mobil, och istället se ut över mitt kvarter. Solen höll på att gå ner långt borta, och fick ett nästan rosa sken sprida sig över hustaken. Taket var ganska hårt att sitta på med benen hängandes över kanten, men här fick jag iallafall vara själv med mina tankar.

Då de flesta fönster till huset var öppna, så kunde jag höra mamma och Thomas arga röster. De bråkade om någonting. På det lilla jag hörde av deras frustrerade röster, kunde jag tyda lite av vad de bråkade om. De skrek något om jobb, stress och tid. Ärligt kunde jag inte bry mig mindre.

Plötsligt hörde jag steg i stegen (lol) jag lutat mot husväggen för att komma upp på taket. Automatiskt vände jag huvudet åt det hållet, och fick snart syn på ett långt blont hår med lite lockar i sig. Snart också två bruna ögon och ett blygt leende. Jasmine.

"Får jag komma upp?" Frågade hon lågt och nickade upp mot taket. Jag hade inte hjärta att säga nej till henne, då hon antagligen kommit hit pågrund av mamma och Thomas bråk. Så istället log jag svagt till svar, och nickade lite.

"Kan du hjälpa mig?" Mumlade hon lite generat när hon tagit ännu en steg uppåt. Jag stället mig upp och gick fram till henne. Istället för att ta tag i hennes hand och dra upp henne, så satte jag båda händerna på hennes smala midja och lyfte upp henne. Med Jasmines korta ben virade runt min kropp, bar jag henne mot kanten där jag satte ner henne bredvid mig.

(Lät som att han skulle kasta ner henne hahahaha)

"Pappa och Sara bråkar" Var det ända hon yttrade när hon satt sig ner. Jag nickade med blicken ut över alla hus.

"Jo jag vet" Svarade jag tyst. Den meningen var nog det ända jag sagt till Jasmine som inte varit drygt. Men just i den här stunden behövde hon mig, och jag hade inte hjärta att stöta bort henne.

"Jag är rädd" Yttrade hon så tyst, att jag knappt hörde vad hon sa. Jag förvånade sedan oss båda genom att lägga armen om hennes midja och dra henne närmare, så hon lutade sig mot mig.

"Vad hände?" Frågade jag tyst och såg ner på henne. De långa ljusa ögonfransarna borstade regelbundet mot hennes kindben när hon blinkade. En liten tår gled sakta ned för hennes kind. Snabbt torkade hon bort den, innan hon började förklara.

"Jag hörde inte riktigt vad de bråkade om, men det var något om lite tid, pengar och jobb. De har bråkat länge, och jag började bli hungrig. Så jag frågade bara om vi skulle äta middag snart, och då började de bara skrika på mig. T-typ att ja-jag sk-skulle g-gå in på mitt rum och s-sluta kl-klaga." Sista meningen snyftade hon fram, då allt fler tårar börjat rinna längs hennes kinder.

Jag valde att inte svara, utan höll bara om henne. Även om Jasmine inte vara min favorit person, så kunde jag inte göra annat än att trösta henne. Hon var trots allt ändå min syster nu.

"Är du jätte hungrig nu?" Frågade jag lågt, och Jasmine nickade svagt.

"Ganska, men inte jätte mycket. Jag klarar mig en stund till" Svarade hon tyst, och vände blicken mot mig. Kinderna var fortfarande lite fuktiga, men hon var noga med att torka bort tårarna hon fällt.

"Gillar du McDonalds?" Frågade jag sedan med ett litet leende. Jasmine såg på mig en stund, innan ett stort leende spred sig på hennes smala rosa läppar och hon nickade.

Jag drog bort min arm från hennes midja och ställde mig upp. Förvirrat följde hon mig med blicken när jag tog några steg mot stegen. Jag vände mig sedan om och sträckte ut handen mot henne.

"Kom då, vi ska äta middag" Log jag mot henne. Hon log stort tillbaka mot mig och ställde sig sedan upp. Med snabba steg gick hon fram till mig, och lade sig lilla hand i min.

Kanske behövde vi bara starta om.

**********
Rösta gärna^^

Omg är så hemskt ledsen för den skit dåliga uppdateringen, men har varit bortrest i två veckor och kom hem igår. Så har inte haft så jätte mycket tid till att skriva..

Asså seriöst, ska man gilla eller ogilla Jasmine??