Detta fantastiska kapitel är skrivet av @nallianis_ ^^
Ännu en gång så går jag från pizzerian med fyra pizzor i mina händer då mamma ansåg att jag var tvungen att hjälpa till med något här hemma. Hon tycker att jag är för otrevlig mot Thomas och vill att vi alla ska äta tillsammans för att bli en stor och lyckligt familj vilket jag inte alls har lust eller vilja till. Både Thomas och mamma tror att han kan ta pappas plats men aldrig kommer jag låta det hända.
Med min högra hand öppnar jag dörren och en varm pust med luft förs mot mig. Skratt från vardagsrummet hörs av en mörk rösta och man hör tydligt att det är Thomas. Någonting med honom gör så att man stör sig något otroligt mycket på men jag kan inte sätta ord på vad exakt det är.
"Jag är hemma nu!" ropar jag högt men ingen verkar höra eftersom att skratten inte upphör. Med en ljudlig suck tar jag mig ur mina skor och går in till vardagsrumet och som jag trott så är det ingen annan än Thomas som sitter där i soffan och skrattar. Pizzorna nästan kastar jag ner på vardagsrumsbordet och uppmärksamheten riktas mot mig.
"Ta det lite lugnt Ogge, du kunde väll sagt att du kom hem?" Säger en skrämd Thomas och jag fnyser som svar.
"Skulle du kunna-"
"Ja jag hämtar henne" avbryter jag mamma med och börjar röra mig mot Jasmines rum. Väl när jag öppnar dörren så finner jag henne på sängen med några dockor i händerna.
"Det är mat, kom nu" säger jag hastigt och går därifrån men man hör fortfarande hennes irriterande fråga om vad det blir. Jag struntar i att svara och låter henne få se det själv för svaret är bara några få steg ifrån henne.
När jag kommer in i vardagsrummet igen så ser jag tallrikar på bordet och glas strax över dem. Mamma kommer hack i häl med Thomas ut från köket med bestick men slår sig sedan ner i soffan och öppnar pizzorna för at se vems som är vems. Thomas bokstavligen kastar upp locket på var och en pizza och slänger iväg pizzorna som inte är hans.
När alla har hittat sina pizzor så sitter vi alla här tysta och det ända man hör är mammas bestick som slås mot tallriken då hon är den ända här som äter pizzan med bestick. Man hör också Jasmines smaskningar men Thomas hör man ingenting av.
"Vart har du vart idag Ogge?" Säger Thomas efter en stund och jag tuggar klart biten jag har i munnen, sväljer och dricker lite från min coola för att sedan kunna svara.
"Bara ute, inte gjort något speciellt"
"Är det inte bra om du då säger om du ska ut? Jag menar så att varken jag eller din mor behöver oroa oss för vart du är?" Jag börjar hosta och all min pizza hamnar i halsen så att mina luftrör täpps igen. Driver han nu?
"Är du seriös? Ett, det har funkat mycket bra innan du ens fanns i denna familj med att jag drar ut utan att säga något och två, bryr du dig ens? För varken du eller mamma ringde, skickade ett sms eller ens tog kontakt med mig idag om ni nu var så oroliga som du påstår." De där orden kommer hastigt fram från mig och Thomas kollar häpet på mig.
"Förlåt, jag försöker bara bry mig här" Säger han tyst och en aning irriterat och hela jag kokar av ilska just nu. Varför klampar han bara in här med sin idiot till dotter och tror att han kan äga hela stället?
Med en hastig rörelse så lägger jag ner pizzan jag höll i på talriken och reser mig upp. Byxorna rätar jag snabbt till innan jag grabbar åt mig min mobil och gåt ut till hallen. Mina skor jag för en kort stund sedan klev ur sätter jag på igen och sätter på mig min jacka. Snabbt öppnar jag den vita dörren och innan jag hinner gå ut så hindrar jag mig själv och sträcker fram mitt huvud så att Thomas kan se mig.
"Jag går ut nu, om det då är okej" yttrar jag men struntar i att vänta på svar då det jag sagt inte skulle vara menat som en fråga utan mer som ett påstående.
Jag hinner gå några få meter innan jag hör hur min mobil plingar till samtidigt som det burrar till i min ficka. Tvivlandes tar jag upp mobilen beroende om det skulle vara mamma som sms:at men det var förvåningsvärt Oscars namn som prydde sig på min mobils skärm. Med mina frusna fingrar så drar jag till höger för att slå in min fyrsiffriga kod som ska visa mig sms:et som han skickat.
Oscar, 12:20
Har du tid att ses så snabbt som möjligt? Helst nu hos mig?
YOU ARE READING
I'm the monster - o.m
FanfictionDen lyckliga pojken, det var jag. Men det var också jag som förstörde för honom. Det var jag som var monstret.