I'm the monster - o.m

1.5

Med en tung suck slog jag mig ner i soffan som stod i Oscars vardagsrum. Min hand sträckte sig efter godispåsen som stod på bordet. Med ännu en suck stoppade jag in godiset i munnen, och den söta smaken nådde min tunga.

"Asså jag blir så trött, Felix hatar mig fortfarande" Klagade jag och Oscar såg på mig med en otydlig blick. "Jag ber inte om att han ska börja vara med mig igen, men han behöver ju inte hata mig!" Utbrast jag.

"Nej, du har rätt. Men det du gjorde mot oss var inte direkt schysst. Så jag fattar faktiskt lite varför han fortfarande hatar dig" Svarade Oscar med en försiktig ton, antagligen rädd för att reta upp mig.

"Jag vet, det jag gjorde var hemskt. Men jag är inte sådan längre. Fast Felix vägrar ju att ändra perspektiv." Oscar nickade förstående och plockade en godis ur påsen.

"Varför ville du att jag skulle komma hit förresten?" Frågade jag sedan och Oscar tystnade snabbt. Han såg en stund på mig innan han svarade mig.

"Ogge, jag vill inte att du blir arg nu, men du är inte den ända jag bad komma hit" Svarade han nästan lite försiktigt. Jag såg oförstående på honom, och kollade sedan runt i rummet för att se efter om någon skulle komma in i hans vardagsrum.

"Jag ringde Omar också.." Fortsatte han lågt och såg på mig en stund. Jag satt tyst och såg på honom. Han hade inte fått bekräftat för längesedan hur mycket Omar hatade mig.

"Och Felix..." Sa han sedan, och jag tittade snabbt upp. En svag irriterad blick gav jag honom. Om Omar hatade mig, så ville väl Felix strypa mig och kasta ner mig i en vulkan.

"Varför? Du vet att de hatar mig, och jag hatar de med" Undrade jag kort och blänger på honom. Med armarna korsade över bröstet och benen korsade känner jag mig nästan som en sur lite sexåring.

"Vi alla behöver prata, om du nu vill att de ska ändra perspektiv på dig så får du faktiskt ta och lösa detta med de" Svarade Oscar och gav mig en allvarlig blick. Jag suckade bara och vände bort blicken.

"Var är de då?" Frågade jag endast, men behöll blicken i väggen. Oscar suckade åt mig, antagligen pågrund av mitt beteende. Han var väldigt snäll och ödmjuk mot mig jämfört med hur Omar och Felix behandlade mig förut, men till och med Oscar kunde bli trött på mitt beteende. Men jag förstod honom, jag visste till och med själv att jag kunde bli sjukt dryg ibland.

"Omar kommer när som helst, och Felix landade med flyget för en timme sedan, så han borde också vara här snart" Svarade Oscar och försökte le lite mot mig, men jag såg på honom att han tyckte jag var jobbig.

"Vet du vad, om du tycker jag är jobbig så säg det bara. Det är väl inte så farligt" Kommenterade jag efter en stunds blängande på varandra. Oscar suckade och sög in underläppen i munnen, innan han svarade.

"Jag vet, jag är inte direkt rädd för att säga det till dig" Svarade han halvt drygt och stoppade in godisen han höll i handen, i munnen.

"Nej men säg det då, istället för att sitta och blänga på mig. Det hjälper inte direkt" Fnös jag. Vi satt tysta en stund. Jag visste inte ens varför jag var kvar här, men skulle jag dra så skulle väl Oscar bli helt pissed off. Och ska jag vara ärlig vill jag inte förlora honom ur mitt liv igen.

"Vet du vad, jag vill inte bråka med dig just nu. Och när de andra kommer så vill jag att du inte är så jävla dryg, okej?" Frågade Oscar lugnt, och jag nickade motvilligt. Det här var det sista jag ville, och om det inte var för Oscar så skulle jag aldrig träffa de andra killarna igen. Men som sagt ville jag inte gå härifrån heller.

Efter att vi suttit tysta en stund så hörde vi tillslut ett knackande på dörren. Oscar reste sig upp och gick ut till hallen. Jag hörde sedan hur dörren öppnades och snart hördes Omars röst i lägenheten.

**********
Rösta?

En av de värsta sakerna som kan hända är nog att se sin bästa vän vara med någon annan.