I'm the monster - o.m

1.0

"Vad gör du här?" Började jag med att fråga den mörkhåriga killen som stod framför mig. "Sist jag kollade hade du lämnat denna stad för gott" Fortsatte jag och såg på honom med en tom blick. För jag visste att jag var en av anledningarna till att han stack härifrån.

"Ja, jag hade mina anledningar" Svarade han kallt och gav mig en menande blick. Jag kunde faktiskt inte undvika att känna lite skam. Det var ändå jag som förstört allt. Jag kunde förstå helt om han inte ville bli vän med mig igen, inte för att jag heller ville det direkt.

"Varför är du här nu då?" Det kom ut lite kallare ur min mun än vad jag hade tänkt. Vilket fick mig att lågt sucka för mig själv. Men då lät det bara ännu mer otrevligt.

"Varför undrar du? Och förresten, vad gör du själv här? Sist jag hörde något från dig flyttade du härifrån för att fortsätta med din skit." Omar gav mig en dryg blick och jag slog ner blicken i golvet. Ett djupt andetag tog jag innan jag lyfte på blicken igen.

"Trevligt att träffas igen Omar, men jag måste gå nu" Sa jag tillslut och skulle precis vända mig om och gå tillbaka till Jasmine innan jag hörde hans röst återigen tala.

"Jag önskar att jag kunde säga detsamma, men tyvärr kan jag inte det." Sedan försvann han iväg mot sina vakter. Men hans ord fick mig att tänka. Han ogillade mig verkligen. Han ville inte ha något med mig att göra. Jag hade sårat honom. Jag hade förstört det starka bandet vi hade mellan varandra förut.

*

"Vad trevligt! Vår första familjemiddag!" Utbrast mamma glatt när vi senare satt runt köksbordet med varsin tallrik framför oss. Egentligen ville jag bara fly till Oscar igen, men jag ville inte verka allt för påträngande.

"Jo för vi är ju en så lycklig familj" Muttrade jag tyst mest för mig själv, men antagligen uppfattade mamma mina ord då hon gav mig en menande blick.

"Okej Oscar, berätta lite om dig själv" Sa plötsligt Thomas som inte verkade märka av stämningen i rummet.

"Och varför skulle jag berätta något om mig till dig?" Frågade jag kallt och tog en tugga av kycklingen som låg på min tallrik. Mammas varnande blick ignorerade jag totalt och stirrade istället kallt mot Thomas.

"För att jag är intresserad i ditt liv" Svarade Thomas artigt och log halv falskt mot mig. En suck lämnade mina läppar och jag blängde på honom. Vad hade han med mitt liv att göra? Han vet ingenting om mig. För mig är han en total främling.

"Synd, för du har inget att göra med mitt liv. Så varför skulle jag berätta om mitt privatliv för dig? Du är en främling som råkar bo under samma tak som mig." En hård och kall blick gav jag honom. Jag kanske inte gav honom en chans, men jag ville verkligen markera att han absolut inte kunde ta min pappas plats.

"Men som din nya pappa så sku-" Längre hann han inte då jag kände hur ilskan växte inom mig. Min nya pappa? Hade han inte fattat ännu. Han kunde inte ta över min pappas plats. Ingen kunde.

"Är det så du känner dig? Att du bara kan ersätta min pappa? Vet du vad, så funkar det fan inte. Du kan aldrig ta min pappas plats. Du ska veta att du bara är någon jävla gubbe som min mamma är tillsammans med. Men fan heller är du min pappa" Röt jag och ställde mig hastigt upp så stolen föll bakåt.

Jag såg hur alla tre ryckte till, men istället för att bry mig mer om det så stormade jag ut ur köket och in i hallen där jag började dra på mig mina ytterkläder. Men hindrades av mammas röst.

"Oscar skärp dig, Thomas försöker iallafall. Du måste ge honom en chans. Ni kan säkert komma överens" Yttrade hon och jag vände mig om så jag kunde se henne.

"Förstod du någonsin hur det var för mig när du och pappa skiljdes? När pappa bara stack? Förstår du inte hur ont det gör att förlora en förälder? Om du har missat det, så var det svårt för mig också."

Mamma förblev tyst och såg på mig med en tom blick. "Förlåt, men jag vill inte ha varken Thomas eller Jasmine i mitt liv." Sedan klev jag ut i trappuppgången och började gå mot bottenvåningen.

Just nu skulle jag verkligen behöva en förstående vän. Så det var dit jag styrde stegen.

**********
Rösta så e ni bäst❤️

Nu slipper ni mitt meddelande, har inget att skriva lol.