I'm the monster - o.m

0.7

När jag sedan ryckte upp dörren till lägenheten så mötte mamma mig i hallen med världens största leende på läpparna. En lite förvånad och fundersam blick gav jag henne när jag stängde dörren efter mig och drog av mig ytterkläderna.

Mina steg styrde jag sedan mot köket där jag ställde ner pizza kartongen. Mamma hade fortfarande kvar det stora leendet på läpparna och jag höjde lite på ena ögonbrynet.

Vi dukade iallafall fram tallrikar och glas och satte oss ner på varsin stol innan vi började dela upp pizzan i flera bitar. Efter att vi ätit en stund och halva pizzan var uppäten så bestämde jag mig för att fråga varför hon varit så glad innan. Det kunde knappast varit för att jag kommit med pizza.

"Mamma, vad är det? Varför är du så, glad?" Jag höjde på ögonbrynen och inväntade ett svar. Hon skrattade bara lågt och såg upp på mig med lysande ögon. Hon påminde lite om ett ivrigt litet barn med de tindrande ögonen.

"Jag har träffat någon, eller vi har varit tillsammans rätt länge egentligen. Han heter Thomas och han har en dotter som heter Jasmine och är åtta år. De ska flytta hit imorgon och så kan bilda en liten familj tillsammans! Åh vad kul det ska bli!"

Ett lyckligt leende tog plats i hennes ansikte. Men tvärtom för mig. Kul? Nej. Det hon alltså nyss berättade för mig är att en ful gubbe med sin jobbiga åttaåriga dotter ska flytta in i vår lägenhet. Varför hade inte mamma berättat något innan?

"Kul? Kul! Hur finner du det kul?" Utbrast jag och mamma ryckte förvånat till. Som om hon inte räknat med att få den reaktionen. Som om hon trott att jag skulle bli glad. Men vad hade hon förväntat sig? Att jag skulle älska idéen och plötsligt räkna in den där Thomas och Jasmine i min familj?

"Men det blir väl mysigt? Du kan ju leka med Jasmine varje dag. Hon har alltid velat ha en storebror som kan ha tebjudning med henne. Och Thomas kan du ju spela dina tv-spel med. Du vet, lite far och son tid!" Försökte mamma och log försiktigt mot mig.

Men jag kände bara hur ilskan steg inom mig. Men sorgen fanns också där, för hon visste hur mycket jag saknade min pappa. Och aldrig att någon jävla Thomas kunde ta hans plats som min pappa. Nej, min pappa var i Frankrike någonstans och förhoppningsvis saknade mig lika mycket som jag saknade honom.

"Jag vill fan inte bo med liten åttaåring och en gammal gubbe som aldrig skulle kunna ta över pappas plats! Och varför har du inte sagt något till mig innan?" Utbrast jag och stirrade argsint på mamma som såg lite besviken ut.

"Men kom igen Oscar, ge de en chans åtminstone! Det skulle bli en liten överraskning!" Mamma log prövande mot mig, men jag fnös bara och reste mig hastigt upp så att stolen jag suttit på välte.

"Jag fattar inte varför jag inte stack med pappa till Frankrike, för nu fattar jag varför han drog" Muttrade jag surt och hann se in i mammas blanka ögon en sista gång innan jag rusade ut ur lägenheten.

*

Varför jag nu stod med mobilen framför mig som visade upp ett sms med Oscars adress visste jag inte riktigt, men jag hade inte ens tänkt när jag skrivit och frågat efter hans adress. Han var ändå den enda jag kände här då jag tappat kontakten med alla här när jag flyttade förut.

Snart var jag fram vid porten in till höghuset han bodde i. Det var betydligt mycket större och modernare än den lägenheten jag och mamma bodde. Men vad hade jag förväntat mig?

Istället för att ta hissen så stegade jag upp för de fyra trappor som behövdes för att jag skulle ta mig upp till hans våning. Den bruna dörren gav ifrån sig knackande ljud när min näve kolliderade med träet på den. Snart öppnades även dörren och en glad Oscar tonade upp framför mig.

"Kom in!" Log han med sin mjuka röst och jag gjorde som han sa. Jag stängde dörren och drog av mig ytterkläderna innan jag följde efter Oscar in i den stora lägenheten. Snart nådde vi vardagsrummet och Oscar var snabb med att trycka ner mig i dem vita soffan.

"Så, förklara nu vad som hänt. Och säg inte att det inte är något. Jag kan läsa dig som en öppen bok."

**********
Rösta?

Asså fan. Det är sjukt vad jag längtar till sommarlovet. Åååh det e typ flera veckor kvar, ugh.

Hörrni kan ni typ kommentera något om boken???

Vill gärna veta vad ni tycker om boken! Så ni inte typ tycker den e skit..