I'm the monster - o.m

0.5

Med en duns satte jag ner den sista flyttlådan i mitt rum och pustade ut. Det hade varit allt från mina tv-spel som knappt vägt någonting alls, till våra tunga sängar som vi fick hjälpas åt att bära in. Att bära in kartonger i ett nytt hus var en av de värsta sakerna som fanns med en flytt. Men att inreda det nya huset var betydligt mycket roligare.

Rummet jag valt var inte jättestort, men det dög för mig. Jag behövde bara få plats med en säng, sedan var jag nöjd. Men såklart var det skönt om man fick plats med lite mer än en säng.

Lägenheten hade inte varit lika liten som jag trott egentligen. Vardagsrummet var rätt stort, och likaså med köket och badrummet. Det fanns fyra sovrum som var i samma storlek ungefär och rätt mysiga då tapeterna inte var helt kritvita. I den här lägenheten skulle man lätt kunna bo fyra i.

"Oscar? Skulle du kunna springa iväg och köpa en pizza? Jag orkar inte packa upp och laga mat nu" Suckade mamma när jag kom ut i köket där hon hade fullt upp med att packa upp allt.

Jag nickade kort och hon berättade vad hon ville ha innan jag styrde stegen mot den mellanstora hallen där våra kläder hängde. Jag drog på mig mina skor och en jacka innan jag traskade ut ur lägenheten.

Till närmaste pizzeria tog det ungefär tio eller fem minuter att gå. Inte så jätte långt alltså. När jag kommit fram ryckte jag upp porten och klev in i värmen.

Doften av pizza spred sig och jag tog ett djupt andetag för att känna den goda doften innan jag gick fram för att beställa. Endast en kvinna med sin dotter stod framför mig, så det tog inte så lång tid innan det var min tur att beställa.

När jag beställt pizzorna så gick jag för att sätta mig och vänta på att de skulle bli klara. Så för att fördriva tiden så drog jag upp min mobil och skickade ett snabbt sms till Leon. Han var faktiskt den enda riktiga vännen jag haft där jag bott innan. Han var den enda som inte försökte droga ner mig varje gång vi träffades. Vi var inte direkt bästa vänner, men han var schysst.

Men snart for min blick upp mot dörren som plingade till när den öppnades. In kom en rätt lång kille med blont och fluffigt hår. En jacka och ett par svarta jeans var placerade på han muskulösa kropp. Även ett par bruna skor var placerade på hans fötter.

I handen höll han en svart iPhone som var tryckt mot han högra öra. En svag rynka var bildad i hans panna när han talade med personen i telefonen. Lite sorg fanns i hans blick också.

Något bekant fann jag i honom. Jag kände igen den där rynkan i pannan, den lite sorgsna blicken, kläderna, och det fluffiga håret. Men hur mycket jag än försökte komma på var det var, så kom inget namn upp i huvudet. Inte ens när jag försökte komma ihåg alla jag pratat med på olika fester så kom namnet upp i huvudet.

Jag följde honom med blicken när han gick fram för att beställa, och sedan söka med blicken efter någonstans att sitta och vänta. När han sedan styrde stegen mot bordet där jag satt så fick jag en lite bättre syn av han ansikte och började genast fortsätta leta efter ett namn tillhörande honom.

"Kan jag sitta här?" Frågade han vänlig när han avslutat sitt samtal. Jag nickade sakta och följde honom med blicken när han slog sig ner framför mig. När han sedan vände ansiktet helt mot mig så klarnade det upp för mig och jag spärrade upp ögonen.

Plötsligt kunde jag sätta namn på denna kille. Det var väl självklart att det var han.

"Oscar?"

**********
Asså jag funderar på om jag ska ta bort min bok "Santa tell me" då det inte var så många som uppskattade den.

Men jag gillar storyn så mycket att jag inte vill ta bort den. Men samtidigt blev jag inte helt nöjd med den...

Asså jag vet verkligen inte vad jag ska göra :/