"Jasmine, gå med Oscar nu så kan han visa dig runt i lägenheten!" Sa mamma glatt och drog med sig Thomas in i köket. Jag suckade tyst för mig själv.
Skulle de lämna mig ensam med den här lilla ungen? Antagligen såg mamma min reaktion och gav mig en bestämd blick, vilket fick mig att inte ens försöka protestera. Utan vinkade istället till mig Jasmine och påbörjade vandringen runt i lägenheten.
När jag sedan visat Jasmine runt i hela lägenheten utan att ha sagt ett ord till henne så klampade jag in på mitt rum och smällde igen dörren framför näsan på henne. Jag kände mig nästan lite elak när jag gjorde så, men mitt humör var inte det bästa.
Egentligen var jag nog inte sur eller arg, mer ledsen. Ledsen över att mamma inte känt att hon ville berätta något för mig. Ledsen och besviken på mig själv också. Ledsen över att vår familj förstörts ännu mer än den redan varit.
Jag försökte vara stark som pappa sagt åt mig innan han klev på planet till Frankrike. Men jag kunde inte längre vara stark. I två år hade alkoholen hjälpt mig. Men nu kändes det bara meningslöst att dricka bort alla mina problem. Även om det skulle kännas bra att göra det nu.
*
"Oscar, ta med Jasmine och gå och handla lite läsk och godis till ikväll" Bad Thomas mig när jag precis satt mig vid teven. Jag nickade svagt och reste mig upp för att hämta Jasmine. Att köpa läsk och godis var inga problem för mig, jag ville bara inte släpa med mig Jasmine.
Jag knackade hårt på dörren till hennes rum och väntade på att hon skulle svara. Om det inte varit för att jag själv vet hur jobbigt det är när någon inte knackar innan de kommer in, hade jag ryckt upp dörren direkt och sagt åt henne att komma.
"Kom in!" Hörde jag hennes ljusa röst ropa och jag öppnade dörren till hennes rum. Hon satt på sin säng och packade upp hennes leksaker. Dockor och rosa ritblock låg utspridda överallt på golvet nedanför sängen. Även en rosa matta låg placerad mitt i rummet.
"Vi ska åka och köpa godis, kom" Befallde jag henne och hon nickade lite. Jag vände på mig och styrde stegen mot hallen där mina kläder hängde. En jacka och ett par skor tog jag på mig innan jag ställde mig vid ytterdörren för att vänta på Jasmine.
Snart satt var hon också påklädd med mössa, jacka och skor då det var ett par minusgrader och rätt kallt ute. Efter att Jasmine skrikit en hejdå fras till både Thomas och mamma så traskade vi ut i snön.
Busshållplatsen tänkte jag inte gå till så det var bara att försöka borsta av bilen. När den var befriad av all snö så ryckte jag upp dörren till förarsätet och skulle precis sätta mig där när jag hörde Jasmines röst förklara för mig att hon inte fick upp dörren. En djup suck lämnade mina läppar och jag klev ut ur bilen för att hjälpa henne.
"Nä, du sitter i baksätet. Jag vill inte ha skulden för att ha brutit mot din pappas "regler"" Sa jag åt henne och ryckte upp dörren till sätet bakom där jag satt. Men Jasmine protesterade.
"Nej. Jag vill sitta i framsätet!" Gnällde hon och fortsatte rycka till den vita bildörren.
"Men sluta vara så jobbig och sätt dig bara här." Jag slog ut med armen mot sätet hon skulle sitta i. Men hon hade en helt annan plan. Hon fortsatte rycka i handtaget och skrek. Tillslut blev jag så trött på henne så jag smällde igen dörren till baksätet och tryckte in henne bredvid mig i framsätet.
När jag själv också satt i bilen så vred jag om bilnyckeln och vi rullade iväg frän huset. Långt hann vi inte innan Jasmines röst ljöd i mina öron. "Kan du köra bil?" Trött suckade jag. Nej, jag kan inte köra bil. Vad tror du?
"Jag är nitton, jag kan köra. Och om jag inte hade kunnat köra, hade jag suttit här då?" Jasmine skakade sakta på huvudet. "Tänk lite innan du frågar" Muttrade jag och fäste blicken på vägen. Jag hade inte världens bästa dag idag.
Tillslut kom vi iallafall fram till Ica där jag parkerade bilen och vi skyndade oss in i värmen. Nästan hela affärer fick vi gå igenom för att komma fram till godis avdelningen. Där plockade jag på mig två stora Coca-Cola flaskor och Jasmine sprang iväg för att ta godis. En lång instruktion hade jag gett henne om vilka godisar jag gillade så hon inte endast plockade godis som hon själv gillade.
Påväg mot kassan så stoppades vi av ett stort folkhav. Det var män och kvinnor med kameror och mikrofoner överallt som om minst fem nyhetsreportrar var på ett och samma ställe för att filma en känd person.
Istället för att ta en omväg runt det hela som Jasmine föreslagit så fortsatte jag framåt. Knuffade mig förbi de flesta utan stora kameror och mikrofoner. Jasmine följde inte efter mig då hon antagligen stannat med våra grejer en bit bort. Rädd för att tränga sig in mellan alltihop.
Min blick sökte sig tillsist på personen i mitten av allt. Riktigt vem det var såg jag inte då det var två stycken vakter vid honom och ännu mer kameror var i vägen.
Men snart såg jag ett par mörka ögon som på ett sätt såg bekanta ut. Även ett mörkt hår med en blond ton i blev synligt. Men innan jag hann reagera så hörde jag den välkända rösten tala till mig.
"Ogge?"
**********
Rösta??Har inget att skriva.
Du är bäst. Bah så du vet.
YOU ARE READING
I'm the monster - o.m
FanfictionDen lyckliga pojken, det var jag. Men det var också jag som förstörde för honom. Det var jag som var monstret.