My own bad boy

Kapitel 73

~~Bellas perspektiv~~

Jag blev våldtagen av den person som en gång betytt allt för mig, som jag trodde var den rätte för mig då. Nu vet jag vem som gömde sig innerst där inne bland allt annat skit och bara väntade på att få komma fram. Men varför just mig? Vad har gjort mot honom som fått honom att få så mörka tankar? Felle sitter och vaggar mig lugnt och stilla fram o tilllbaka för att lugna ner mig även om jag är förkrossad inuti.

- Felle? Jag vill ta ett bad, få av hans fingeravtryck på mig, han nickar medan han pussar mig lätt på kinden

Han bär in mig i badrummet och sätter mig så länge på toaletten medan han ska starta badet. Han böjer sig fram över badkaret för att vrida så det blir varmt. Jag darrar fortfarande av rädsla. Han räcker fram sin hand för att hjälpa mig upp, sakta men darrigt räcker jag fram min ömma hand i hans. Han leder mig sakta fram till badet för att hjälpa mig.

- Felle förlåt men... kan du gå? Jag vill inte att du ska se hur jag ser ut just nu, han kupat sina händer runt mitt ansikte med ett leende

- Jag dömer dig inte, han pussar mig lätt på hjässan för att sedan lämna rummet

Jag drar sakta av mig det linne jag bara drog på mig efter han var klar med mig. Sedan trosorna jag hann ta på mig direkt efter. Sakta sätter jag i foten i det varma men ändå sköna vattnet. Jag försöker slappna av men så fort jag stänger ögonen kommer bilder upp i mitt huvud.

Efter badet kliver jag i en badrock jag hittat i min resväska som vilade här inne. Jag går in i sovrummet igen där jag inte hittar Felle vilket orsakar panik, kanske lite löjligt men är han inte här med mig känner jag mig inte längre säker. Jag sjunker ner på sängen och gråter, igen. Jag hör sedan en röst i rummet. In kommer Felle som tur är. Han ser att jag gråtit och går snabbt fram till mig men jag bakar ifrån då jag inte vill att han ska röra mig även om jag innerst inne vill. Han förstår direkt och backar undan men inte för långt.

- Varför gråter du? Frågar han tillslut med en blick full med oro
- För du gick, utan dig känner jag mig inte säker, utan dig känner jag mig försvarslös, tom, snyftar jag och jag ser hur mycket han vill bara krama om mig men vet jag inte vill det
- Förlåt mig, säger han och pussar försiktigt min panna

Jag bytte om till tjock tröja och mjukis shorts med hjälp av Felle. Jag flätade mitt hår i en vanlig fläta och torkade bort allt smink som kommit fel. Jag lägger mig i sängen med täcket fram till min näsa och gosar ner mig i min mjuka kudde. ( bild där uppe )
- Känner du dig lite bättre? Säger Felle som kommit in i rummet
- Nej, säger jag tyst med ryggen mot honom
- Var gör det ont mest? Säger han lugnt
- På ryggen... säger jag utan att släppa blicken från samma ställe jag haft sen han kom tillbaka in
- Bella? Säger han och sätter sig i sängen bakom mig
- Mmm? Säger jag tyst
- Jag älskar dig, säger han och pussar mig på kinden
- Älskar dig med, säger jag utan att släppa blicken från stolen

Han kryper under täcket och smeker mig på armen. Jag vänder mig om och kollar på honom ledsamt. Han ligger på sidan mot mig och jag lägger huvudet mot hans bröst eller under hakan ungefär... och andas in hans goda doft som luktar man parfym. Han tar min hand och vi flätar ihop dom. Hur kan jag älska denna människan så mycket så det gör ont? Han är den rätte för mig.
- Förlåt, säger han och hans röst darrar lite
- För vad? Säger jag och kollar upp på honom
- För att jag inte kom tidigare... säger han och kollar upp i taket
- Felle det var inte ditt fel, det var mitt eget fel att jag gick upp för bara några skor, hade jag hållit mig till dig som du bad mig innan vi landade här hade det här aldrig hänt, det är mitt fel alltihop, säger jag och lägger min hand på hans mage
- Men om jag inte stoppat dig skulle vi inte vara här nu, eller du skulle inte vara... skadad som du är nu, säger han och vänder ner blicken på mig
- Han ska få ångra det han gjorde, säger han med ett litet värmande leende
- Nej snälla Felle, säger jag och sväljer hårt
- Lova att du inte skadar honom, säger jag och kollar in i hans choklad bruna ögon
- Men han skadade dig! Säger han med mer ilska i rösten
- Jag vet men va inte värre, säger jag och kysser honom mjukt
- Lova, lägger jag till
- Jag lovar, säger han och jag ler stort
- Vill du stanna kvar här i Karibien eller åka hem? Frågar han och jag börjar tänka
- Hem... säger jag och han nickar förstående
- Jag går och pratar med läraren då, säger han och går ut till hallen
- Nej snälla lämna mig inte ensam, ber jag honom med rädsla i ögonen
- Lugn dom är på denna våningen så det tar inte lång tid alls baby, jag blundar men nickar
- Du klarar det, jag lovar att försöka komma tillbaka så fort jag kan okej? Jag nicka igen

Här ligger jag ensam i sängen och håller om täcket tätt intill min kropp. Jag ligger så bekvämt just nu. Det är alldeles tyst i rummet, inte ett ända ljud hörs förutom havs vågorna från havet. Jag känner mig faktiskt väldigt avslappnad just nu, allt är så tyst och jag har ingen press på mig som jag alltid brukar ha. Nu har jag bara ont och lugn o ro. Dörren till rummet öppnas och det är säkert Felle men som alltid har jag inte turen på min sida... Det var Olle. . .

- Snälla jag har redan jätte ont! Säger jag plågandes och sätter mig upp i sängen
- Inte tillräckligt... säger han och går mot sängen

Jag flyger upp ur sängen och springer in till toan. Jag låser men han bankar hårt på dörren.
- Öppna Bella! Om du inte vill bli mer skadad som du redan är så är det bäst om du öppnar dörren nu! Säger han och jag får panik
- Varför gör du så här mot mig?! Säger jag med tårar i ögonen
- För du sårade mig två gånger!
- Vad menar du?!
- Du gjorde slut med mig för att vi bråkade och lämnade mig förkrossad, sen är du otrogen mot mig! Säger han förbannat
- Förlåt! Säger jag med händerna på ansiktet
- Nu är det försent! Säger han och smäller upp dörren men en smäll

Jag skriker högt. Jag backar tills jag möts av en vägg.
- Vad tänker du göra?! Säger jag med darrig röst
- Jag tänker inte döda dig, jag ska bara plåga dig, säger han och rycker på axlarna

Han kommer närmare och jag får panik. Vad ska han göra nu?! Ha slår till mig på käften hårt och jag skriker tyst av smärta. Jag  lyckas komma ut till korridoren vid hissen med handen vid min kind där han träffade mig. Han kommer ut och jag får panik. Jag har bara känt så här än gång innan och det var när den mystiska mannen attackerade mig... vad hände med honom? Han kom aldrig tillbaka vilket är bra men konstigt ändå. Iallafall Olle kommer ut till mig och trycker upp mig mot väggen. Han stryper mig och jag tappar andan snabbt men äntligen hoppar Felle på honom från sidan. Han slår Olle om och om igen tills han inte längre är medvetande, jag sitter på golvet lutad mot väggen och hostar för att kunna hämta andan igen. Jag håller handen mot halsen och det gör ont som fan att jag knappt får någon luft. Felle vänder sig om och kollar oroligt på mig.
- Åhh Bella! Säger han och bär upp mig i hans famn och jag tillåter honom

Jag håller fortfarande handen på halsen och det är svårt att andas, vilket han märker och kysser min panna medan han håller om mig tajtare men inte för tajt så tajt så att jag får ont.

________________________
Aja hoppas ni gillade kapitlet! Hejdå!

Kram🙈