My own bad boy

Kapitel 79

~~Filips perspektiv~~

Allt om hur bröllopet såg ut ser ni på bilden där uppe.

Direkt efter efterfesten på mitt och Bellas bröllop så var klockan 23:50 vilket var då vi två skulle åka till en ö i Rio som mina föräldrar var på när dom hade smekmånad. Ön är underbar men inte så stor som vanliga utan det är bara vi där eftersom det bara finns ett hus där som vi ska bo i. Vi stannade lite på staden i Rio och dansade med andra som var där, jag tror det var en festival eller något. Men sen åkte vi båt till ön som hette Island Esme, konstigt namn men så döpte dom den.

(HUSET OCH ÖN SER UT SÅ OKOK )

Jag bär in Bella i en brudstil till huset, hon fnittrar till av händelsen och jag ler stort. När vi kommer in i sovrummet släpper jag ner väskorna på sängen, Bella slänger sig på sängen på magen utmattat. Trots allt så är ju klockan 02:30, så jag förstår att hon är trött. Jag lutar mig över henne men håller händerna på varsin sida av henne. Jag lutar mig sakta ner och pussar henne på kinden. Jag ställer mig upp igen smidigt, men hon har somnat... Jag drar sakta täcket över henne och tar va henne sina klackar hon haft på sig på efterfesten. Jag tackar gud över att hon bytte om till en kort tajt vanlig klänning på efterfesten så jag slapp ta av henne sin bröllopsklänning. Jag drar ner dragkedjan på hennes klänning sakta och försiktigt, fråga mig inte hur men smidigt fick jag av henne sin klänning utan att väcka henne. Jag lägger mig i sängen bredvid henne, snabbt somnar jag med.

~3 dagar senare~

- Filip! Ropar Bella efter mig när jag simmat iväg från henne för att reta henne

- Är gumman trött? Säger jag med en bebis röst, hon skvätter vatten på mig och simmar iväg från mig istället

Blev hon sur? Nej inte över det väll? Eller? Jag simmar efter henne men hon är inte där längre. Var fan är hon? Jag går upp från havet och tar min handduk.

-Bella? Jag känner oron klättra upp inom mig

Tänk om hon gått vilse? Fan! Mitt i allt tänkande hör jag ett jävligt högt och ljust skrik inne i skogen. Nej? De... det kan väll inte vara hon? Med panik springer jag igenom skogen och letar efter henne, men ännu en gång hör man ett till skrik längre bort ifrån mig.

- Bella?! Ropar jag men inget svar

- Bella? Något prasslade i buskarna några meter framför mig, Bella kommer ut från buskarna som om hon inte fattat själv vad som hänt

Hon kollar ner i marken med stora ögon. Jag går fram till henne och kramar om henne hårt fast inte så jag krossar henne.

- Vad fan hände där inne? Var det du som skrek? Hon kollar förvirrat upp på mig men säger ingenting alls. Hon fortsätter att gå som inget alls, hon skrämmer mig lite nu.

- Bella stanna för fan! Jag tar argt tag i hennes arm lite för hårt så hon ger ifrån sig ett läte som visar att hon fick ont av det

Genast släpper jag och kollar in i hennes havsblåa ögon. Jag kollar på henne med en blick som visar ånger, skyldighet, sorg och oro. Hon kollar på mig som om hon menar "förlåt" och ställer sig på tå för att kyssa mig. Jag lägger mina armar runt hennes midja men ena handen är längre ner, nästan till rumpan på henne. Hon gräver in sina händer i mitt hår, hon vet att jag gillar det. Hon var inte skadad eller så sårad att hon grät vilket var positivt tycker jag då. Men vad fan kan ha hänt henne? Hon skrek två gånger vilket oroar mig lite, eller jag vet inte direkt om det var hon för hon vill ju inte prata alls. Men att hon inte är död eller blev mördad eller gått vilse är jag så tacksam för, skulle inte klara mig utan henne ens i en minut. Behöver henne varje sekund, minut, timme, dagar, jag behöver henne. Jag älskar henne mer än någon nånsin kan göra.

__________________________
Tack för alla fina kommentarer ni skickat, blev väldigt glad när ni gjorde det och önska ni skulle kunna göra det oftare. Här har ni det! Det som ni längtat efter så länge, nu är det ute! Läs gärna min andra bok också!

Puss puss ❤️❤️