Bella är en Good-Bad blandning, Filip är bara bad. Är dom perfekta för varandra? Det tror Bella när hon ger sig in på ett äventyr hon inte kan backa sig ur ut nu.
• Copyright!
• Bästa placering: 1 i 'tonårsromaner'
• Skrev boken när ja va 12 år så...
Harry: God i miss you Bella: I miss you too Harry: If I said we would come too Sweden, what would you say? Bella: Are you guys coming to Sweden?! Harry: Haha yes! To Gothenburg Bella: We just have to meet! When? Harry: Next Sunday! Bella: Ohh I miss you guys so much!! Harry: Yeah we too haha Bella: Haha bye! Harry: Bye!
Efter avslutat samtalet med Harry dyker ett leende upp på mina läppar kladdade med rött läppstift, gud av jag längtar efter dom alla! Jag går längs gatan vid torget med Isa bredvid mig och Filip bredvid Isa på hennes högra sida. Vi är påväg till Emma och Felix för att äntligen reda ut det som hände mellan mig och Emma för några år sen. Det var dags nu tyckte vi båda, jag och Filip då. Vi kommer fram till deras veranda till huset och knackar på dörren intill huset, en glad Felix öppnar dörren och ger oss båda en kram.
- Kom in! Emma gör kaffe just nu men det är bara att gå in till henne, han kollar på mig när han säger det sista och jag nickar
Jag går in till deras kök där jag ser Emma stå med ryggen emot mig och brygger kaffe. Jag biter mig i underläppen lätt innan jag öppnar munnen för att säga hej till henne.
- Hej, säger jag tyst och hon vänder sig om
- Oh hej, jag känner mig lite nervös
- Eh sätt dig så häller jag upp en kopp kaffe, jag nickar och sätter mig vid bordet i köket
- Så, börjar jag när hon suttit sig ner på stolen framför mig
- Jag kom hit för att säga förlåt för uppförandet på sista tiden, hon nickar med blicken i hennes kaffe
- Ja jag får väl säga förlåt för att jag inte försökt prata med dig heller, säger hon med en ledsen min
- Men vi har varit så bra vänner sen gymnasiet tills det kom upp med Olle, hon nickar och vänder upp blicken på mig igen
- Ja, kan vi inte bara gå tillbaka till att vara vänner istället för att bråka, nu är det jag som nickar
- Vänner? Frågar hon med handen fram dragen för att jag ska skaka den
- Vänner, jag skakar hennes hand med ett leende som smittar av sig på henne
- Ska vi gå till killarna? Frågar hon och jag nickar medan jag ställer mig upp från stolen jag satt på, hon med
När vi kommer ut från köket sitter killarna med varsin kontroll och Fifa som spelas på tv:n. Jag går fram till Filip med ett flin och lägger mig i hans knä så Felix får bollen då Filip tappa kontrollen.
- Vafan? Säger han som om jag är dum i huvudet - Visst då, lägger han till
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Det blir jätte mysigt med huvudet på hans bröst och hans haka lutad mot mitt huvud. Jag var ju tvungen att ta kort på det för minne av denna stund. Jag kommer behöva dom senare i livet när allt är kaos och man behöver minnen från förr. Gud jag älskar minnen.
________________________ Usch vilket kort kapitel. Ganska komiskt att jag skriver böcker om kärlek men personligen hatar jag kärlek och vill spy på det. Okej hörni nu leder faktiskt den här boken mot sitt slut, inte långt kvar nu.
