Vänner för alltid (One Direction, Svenska)

Kapitel 2 - Sms, mat & skrämmande överaskningar

"Jag tror jag håller på att bli förvandlad till en engelskman" Fnissar jag och låser upp dörren till vårt hotellrum.

"Me too" Flinar Whaet.

"Jag lovar att jag kommer döda nästa person som rör min mat" Suckar Cornie och skakar på huvudet. Hon hade jagat Niall runt hela restaurangen, tills de som jobbade där kommit och sagt till den tjuriga Cornie och den halvt panikslagna, halvt roade, Niall att de fick gå ut om de skulle springa. Incidenten är någonting jag definitivt inte kommer glömma på länge.

"Haha, ja du såg väl Nialls min?" skrattar Whaet och går in på vårt hotellrum.

"Och ändå varnade vi honom" Suckar jag.

"En vacker dag kommer jag hämnas" Säger Cornie dramatiskt. Hon faller minst lika dramatiskt ned i sin säng. Hennes tonfall är så seriöst att både jag och Whaet brister ut i gapskratt.

"Ja, ja. Ska vi inte ta och utforska London lite nu?" Lägger Cornie till och räcker ut tungan åt oss.

"Okej, jag ska bara byta om. Det borde du också göra Cornie" Skrattar jag när jag ser Cornelias tröja som är full med mat.

"Men jag gillar mat!" Säger hon skämtsamt och låtsas torka bort en tår.

"Vi vet, Cornelia. Vi vet." Säger Whaet och sätter sig ned på sin säng. Jag nickar och tar fram nya kläder. Eftersom jag råkar vara en jeans-älskare byter jag ut mina blå jeans mot ett par svarta, och tar på mig en stickad, mörkblå polotröja utanpå mitt linne. Sen är jag mer eller mindre redo.

"Cornie, har du bytt om?" Frågar jag och kollar klockan. 14.59. Vad bra, då har vi många timmar på oss innan vi måste äta middag, tänker jag och väntar på ett svar från Cornie.

"Cornie?" Frågar jag igen.

"Jag kommer" Säger hon efter ett tag. Hon låter koncentrerad och lite spänd. Whaet måste också ha märkt det för hon rynkar ögonbrynen, men när Cornelia kommer ut så syns inte spänningen till någonstans. Hon ser avslappnad och glad ut som alltid. Nästan alltid i alla fall.

"Ska vi?" Frågar hon och pekar mot dörren. Jag nickar och försöker genomskåda henne, utan resultat.

"Japp!" Säger Whaet och knuffar på oss ut genom dörren.

"Vi kan väl... Shoppa? Jag glömde mina böcker hemma..." Suckar jag.

"Ja, jag tycker inte det låter fel" Ler Cornie.

"Ja men då shoppar vi väl." Säger Whaet och låter överentusiastisk.


Whaet hade köpte en hel del kläder och ett telefonskal, Cornie hade köpt ett ritblock, nya pennor och ett pack sockar med roliga tryck. Jag själv hade köpt tre nya böcker och en ny tröja. Just nu sitter vi i taxin på väg tillbaka till hotellet, jag är nära på att somna, men försöker prata med Whaet och Cornie för att inte göra det. En mening på radion fångar mitt intresse och allt annat försvinner.

'Today we have a surprise: an interview with one of the world's most famous boy bands. Louis, Harry, Niall, Liam and Zayn. I'm of course talking about One Direction! But first, let's listen to one of their songs. Here we have The Best Song Ever!'

Jag stelnar till och den första tanken som kommer upp är att det är ganska konstigt att döpa en låt till The Best Song Ever... Jag stoppar mig själv, nu hade jag fått reda på att Zayn och hans kompisar var kändisar, och jag tänker på vad deras låtar heter?