Vänner för alltid (One Direction, Svenska)

Kapitel 10 - Tårar och svek

Whaet har tårar rinnandes nedför hennes kinder när vi skyndar oss nedför gatan mot vårt hotell.

"Han är en jävla lögnare! Han kysste mig!" fortsätter hon upprepa och verkar inte ens bry sig om de som tittar på oss. Hon verkar ha glömt allt annat i stunden.

Och jag? Det känns som om jag vill lägga mig i ett hörn någonstans och försvinna. Jag hade aldrig riktigt förstått att jag egentligen tyckte om Louis, men nu var det glasklart. Avundsjukan kom smygandes. Men egentligen visste jag att han aldrig skulle tycka om mig. Eleanor är antagligen modell, med vackert långt hår och vackra ansiktsdrag. Hon är säkert jättesnäll, jätterolig och intressant. Motsatsen till mig. Fan också. Det är klart Louis har en flickvän.

Cornelia är fortfarande rödflammig i ansiktet och försöker dra med oss fortare mot hotellet. Tillslut kommer vi in i lobbyn och den varma luften slår emot oss. Receptionisten har fullt upp som vanligt, och vi skyndar mot de smala trapporna. Tankarna surrar som bin, och utan att jag märkt det har vi kommit upp på rummet. Cornie tar nyckeln ur min ficka och låser upp rummet så jag och Whaet kan gå in.

Whaet kryper direkt ihop som en boll i sängen med täcket över sig, Cornie sjunker ned i soffan och muttrar tyst för sig själv, medan jag blir ståendes i hallen.
Vi stannar så en stund innan jag går över till Whaets säng, sätter mig bredvid henne och försiktigt rör hennes rygg i ett försök att trösta eller i alla fall finnas där för henne.

"Är du okej?" frågar jag och tittar mot Cornelia. Jag hade inte spillt en tår. Det skulle jag inte heller. Whaet däremot hade försökt dölja sina snyftningar, men tårarna gick inte dölja.

"Jag hatar att se er ledsna." säger hon och tittar på oss genom sina ögonfransar.

"Men hur mår du. Jag vet att Nialls kommentar... Ja... " påpekar jag i ett försök att få mina tankar på annat än Louis vackra ansikte och hans dumma läppar när jag kysst honom. Jag rycker till och är med ens tillbaka i verkligheten.

"Jag är lite irriterad, ja. Men jag är mest rädd." mumlar hon och börjar leka med en lock av hennes ljusblonda hår.

"Du har i alla fall inte fått reda på att din crush aldrig tyckt om dig på riktigt" snyftar Whaet och kryper ihop till en boll. Jag lägger armarna runt henne i en snabb kram.

"Niall. Alltså, jag är inte rädd för honom men... Jag är rädd för vad jag känner. Jag vet inte längre hur jag kommer kunna... " Hon tittar ned på sina händer. Jag förstår precis hur hon känner, men ingen av oss säger något mer för vi avbryts av en knackning på dörren. Jag är på väg att resa mig men Cornie är snabbare, och är redan framme vid dörren. Först hör jag röster i hallen. Cornelias arga och en annan, dovare röst.

"Go away Harry!" hör jag Cornelia argt beordra. Åh nej, Harry? Här? Ingen bra idé just nu.

"No please! I just want to explain! Please let me talk to Whaet!" hör jag sedan Harrys röst. Whaet kravlar sig ur täcket, och rullar ned i golvet med en duns. Jag spärrar upp ögonen och tänker försöka hjälpa henne upp men hon får fram ett 'jag är okej', och är uppe innan jag hinner ens flytta mig. Hon går bestämt till hallen för att konfrontera Harry. Cornelia stannar där, som stöd.

"Whaet! I didn't mean that!" är det första Harry säger. Jag iakttar dem från en bit bort. Harry verkar vara ensam så jag smyger lite närmare.

"Oh, shut up. If you didn't mean it why would you say it? In TV? You could have just avoided the question... You kissed me!" utbrister hon och jag hör henne börja gråta igen.

"No, I'm sorry! You have to trust me!" ber han och tittar bedjande mot Whaet.

"You're a liar. Why should I trust you?" viskar Whaet, innan hon smäller igen dörren i ansiktet på honom. Hon sjunker ned på golvet och fortsätter snyfta. Cornelia sätter sig bredvid henne och Whaet gömmer ansiktet i hennes tröja.

Jag kryper ned under mitt täcke i min säng och kniper igen ögonen hårt. Igår hade vi först haft mat-krig på en restaurang, sedan hade Whaet och Harry kysst varandra. Senare hade vi spelat sanning och konsekvens och jag hade kysst Louis. Idag hade vi följt med dem på en intervju och allt vi byggt upp hade fallit. Tänk så mycket som kan ändras över en natt.