Vänner för alltid (One Direction, Svenska)

Kapitel 25 - Goodbye my lover

Zayn kramar Cornelia. Sen Whaet. När han kommer till mig kramar jag honom hårt tillbaka. Resan hade inte varit densamma utan honom, nästan ingenting av det som hänt här hade varit möjligt utan honom.

"I guess your plan worked, Isabella." flinar han och släpper taget runt mig. Någonstans under veckan hade jag hunnit glömma min plan. Planen om att försöka få Whaet och Harry tillsammans och Niall och Cornelia. Jag ler tillbaka mot Zayn och får några tårar i mina ögon.

"I'm going to miss London, and you guys of course. Drama or not, I've had a great time. The best time." Säger jag och tittar runt på de fem killarna, som uppenbarat sig vara One Direction, framför mig och mina två bästa vänner. Harry har fortfarande en hand på Whaets rygg som om han tror att när han släpper henne kommer hon försvinna för evigt. Niall och Cornelia står just bredvid varandra, deras händer rör varandra just. Liam, den enda jag inte riktigt lärt känna så bra under vår tid i London står vid sidan av. Jag kanske önskar att jag gjort det, alltså lärt känna honom. Han är snäll, men jag antar att vi haft fullt upp som det är under vår lilla resa. Jag kanske får en chans senare. Eller inte. Vem vet vad framtiden hade att lova.

Louis griper tag runt min midja, lyfter mig ovanför marken och snurrar runt mig.

"I had the best time getting to know you too" ler han. Tanken av att behöva kliva på planet hem strax får några av tårarna ögon att rinna ned för mina kinder. Jag och Louis griper tag i varandra, omfamnar varandra och jag gömmer mitt ansikte i hans tröja en stund.

Whaet ger vika under Harrys hand och slänger sina armar runt hans hals, hennes läppar plötsligt mot hans. Han griper instinktivt tag runt hennes midja och kysser henne tillbaka. När deras läppar lämnar varandra så håller de fortfarande hårt om varandra.

"Promise to call and text" Säger Whaet med hoprynkade ögonbryn. Harry böjer sig fram och placerar en lätt kyss på hennes panna.

"I promise." Ler Harry men lägger sen till, "Maybe I'll even buy you some cotton candy" till vilket Whaet skrattar lite lätt och gnuggar generat sin kind.

"About that... I don't really like cotton candy. I kind of only used it as an excuse to get to hang out with you back at the fair" säger hon. Harry ser förvirrad ut några sekunder innan han också skrattar och drar in henne i en kram.

"No cotton candy then."

Vi säger våra hejdå allihop, och jag och Whaet lägger märke till att det fortfarande finns en spänning mellan Cornelia och Niall även fastän de just haft en dejt. När vi börjar gå mot säkerhetskontrollen så stannar Cornelia plötsligt. Hon vänder sig om och springer tillbaka till Niall. Det är Cornelia som greppar tag i situationen och vi alla är lite förvånade.

Hon tar ett steg fram och trycker snabbt hennes läppar mot Nialls kind. Bara under någon sekund, men det är nog för att de bådas kinder ska få en rosa nyans och deras läppar dras upp i leenden.

"This. It's been nice. I'm sorry if I've been rude to you, I didn't mean to" Säger hon tillslut. Niall rycker lätt på axlarna till svar.

"I don't really think you've been rude. I've been acting kind of strange to you. And I also stole your food the first time we met, it wasn't the best start." Skrattar han lite. Cornelia skrattar också och de delar en snabb kram.

Och så säger hon sina sista farväl en gång till innan hon springer ikapp mig och Whaet. Vi vinkar alla, sen går vi. Den här gången med destinationen hem. Hem till vår lilla dramafria, lite tråkiga men ändå saknade lägenhet någonstans i norra Sverige.