Firefly | Fogge

Firefly

There's a firefly
Loose tonight
Better catch it
Before it burns this place down
And I lie
If I don't feel so right
But the world looks better
Through your eyes

Firefly ~ Ed Sheeran

***

"Felix!"

"Du måste gå upp nu!" mamma håll bara käften "bussen kommer och hämtar dig om en kvart." Fan då!

Jag satte mig vingligt upp i min alldeles för varma säng. Täcket som jag kvällen innan somnat med låg nu tydligen på det dammiga trägolvet, att det alltid ska vara så jävla varmt i mitt rum!

Jag slängde benen över den kanten av sägen som inte stod emot väggen och gnuggade senare mina torra knogar i ögonen för att vakna till en aning. Senare tog jag mig motvilligt upp ur sängen för att plocka upp en utav tröjorna som låg där. Jag luktade på den innan jag nickade lite för mig själv. Jag slängde på mig den röda t-shirten innan jag öppnade min garderob för att plocka upp ett par svarta, lite tightare, jeans.

Det var när jag trädde det första benet av tyg över mitt riktiga ben av hud som det slog mig varför jag skulle med den där bussen, varför jag hade en packad den väska som stod mitt framför den dörr jag hade i mitt mörka rum.

Sommarläger. Fan.

Jag försökte att intala mig själv, som så många gånger innan den här veckan, att det skulle bli helt okej att åka på det där lägret. 'Tänk du slipper att gå om ett år' brukade jag säga till mig själv då jag verkligen bara vart snäppet inpå att skita i allt. I och för sig så hade jag aldrig behövt åka på det här lägret om jag inte skitit fullständigt i skolan men.. vad fan... om jag ska vara helt ärlig skulle jag inte orka bry mig om skolan även fast jag vetat att detta skulle hända. Ändå gav mig taken på att behöva tillbringa två veckor utan bra internet och utan en riktig toalett mig en riktigt dålig känsla. För att inte tala om att inga av mina vänner ska med dit, ut till ingen stans, de alla klarade sig med godkänt i det flesta ämnen och slapp därför denna skit. Varför kan jag inte bara ha lätt för att lära mig saker som alla andra?

"Gubben, frukost!" men mamma, för fan, jag orkar inte.

"Jag kommer!" skrek jag från min dåvarande stående position med ena byxbenet halvt uppdraget över min noppriga hud.

Jag drog snabbt på mig jeansen och drog sedan lika snabbt upp gylfen och knäppte den svarta knappen innan jag slängde mig ut för dörren med resväskan i ena handen. När jag senare fort ner för den knackiga trappan såg jag mamma stå i hallen och fippla med sin nyinköpta Iphone. Hon kollade snabbt upp på mig för att sedan ge mig ett litet leende och senare lägga sin mobil i ena bakfickan på de vita byxorna. Hon gick snabbt fram till mig och tog över den, faktiskt, en aning tunga väskan för att ställa ner den bredvid ytterdörren.

När jag några sekunder senare gick in i köket för att äta min efterlängtade frukost, såg jag hur mamma hade försökt steka ett ägg till mig och sedan lagt upp det på en utav de vita tallrikarna vi har. Jag log snabbt åt hennes försök fast kom snabbt på att hon förmodligen bara gjort det för att få mig ut ur huset snabbare.

Jag satte mig ner med en duns på den svarta köksbordsstolen innan jag grabbade tag om besticken. Ägget var helt okej, mamma hade trotsallt orkat ha på lite salt och peppar.

"Har du packat allt?" mamma kom in i köket och fällde ner locket på diskmaskinen för att stoppa in ett glas där i.

"Ja" svarade jag kort då jag verkligen visste att hon egentligen inte brydde sig.

"Jag tror att det kommer bli jätte bra för dig där borta. Du kanske till och med slutar uppföra dig som en.. jag vet inte ens vad" fortsatte hon. Mamma har alltid varit en sådan mamma som finns där, fast ändå inte. Visst hon är hemma ofta, spenderar dock inte mycket tid med mig, men hon går liksom inte att prata med, om problem och sådant. Hon är som en nära främling. Kan man säga så? Hon är som en nära främling.

"Bussen är här om 5" påpekade hon sedan innan hon försvann ut ur rummet för att förmodligen ringa något viktigt samtal eller något, då allt i hennes värld var om jobbet.

"Ja mamma, jag vet" sade jag tyst för mig själv då jag visste att hon redan gått och att hon inte skulle höra vad jag sade. Jag försökte varje dag intala mig själv att jag inte brydde mig om att mamma var sådan som hon var, fast varje gång slutar det med samma sak, jag får sånna grova skuldkänslor då jag vet att det jag inbillar mig bara är en stor fet lögn.

Jag plockade in min smutsiga disk i maskinen innan jag tog upp min mobil för att delvis se vad klockan var men också för att se om jag fått något sms.

Från Klara, skickat 07:48:

"God morgon.. När åker du?"

Svar, skickat 07:56:

"God morgon, om fyra min"

Från Klara, skickat 07:57:

"Jag vill inte att du ska vara borta hela sommaren, sov med mig istället"

Svar, skickat 07:58:

"Skulle gärna vilja det, men om jag inte gör detta så vet du att jag måste gå om ett jävla år"

Från Klara, skickat 07:58:

"Jo jag vet... men fuck skolan.. fuck allt.. stanna"

Svar, skickat 07:59:

"Du vet att jag inte kan det Klara, kan inte heller snacka nu för den delen, ska strax åka"

Från Klara, skickat 08:00:

"Vi ses när du kommer hem, puss"

***

Första kapitlet av denna nya collab bok jag och Foooeyyo skriver!!

Jag är så sjukt taggad över att få skiva denna med henne, fantastisk på att skriva osv <3

I början på varje kapitel hade vi tänkt skriva ett låttips, hoppas att det kommer uppskattas :)

XO, Edine