Från del 1:
”Ja, det går nog bra.” Jag bestämde direkt att jag inte skulle gå dit! Vad som helst men inte gå dit.
_______________________________________________________________________
Jag gick dit nästa dag klockan sex ändå. Jonny stod redan och väntade på mig.
”Hej!” Han verkade bli lite förvånad att jag faktiskt kom.
”Hej.” Jag försökte att inte låta för entusiastisk.
”Vad fin du är. Den där tröjan passar dig verkligen. ”
”Tack!” Nej! Jag lät nog lite för glad där. Hoppas att han inte märkte något.
”Gjorde du dom där lockarna bara för att träffa mig?” Lockarna som jag stått i typ en timme för att fixa såg så tillgjorda ut som lockar kan se ut så jag kunde inte ljuga om naturliga lockar.
”Jag var på födelsedagsfirande av min mormor.” Var det min bästa ursäkt? Får man vara mer korkad än jag?
”Haha, ja eller hur va? Du har ju varit hemma hela dagen.” Hur kunde han veta det?
”Spionerar du på mig eller?”
”Det ingår i mitt jobb.”
”Att spionera på mig?”
”Ja.”
”Spionerar du på någon mer också?”
”Ibland.” Han verkade inte tycka att det var så konstigt. Jag tycker att det är väldigt konstigt.
”Varför?” Jag kände på mig vad han skulle svara.
”Det ingår i mitt jobb.”
”Vad jobbar du med då?” Han verkade ju nästan vara spion eller något. Dessutom var han ju inte mycket äldre än mig så han borde ju fortfarande gå i skolan.
”Jag jobbar med att skydda dig.”
”Jag behöver inget skydd.” Jag gick i världens tråkigaste skola, gjorde läxorna och var aldrig ute för sent på kvällarna.
”Mer än du tror.” Varför kunde han inte bara berätta allt? Var det så svårt?
”Förklara då.”
”En annan dag kanske…” Jag avbröt honom.
”Nej, nu!” Han började skratta.
”Nej, du är för trött. Kom, jag ser till att du kommer hem.”
YOU ARE READING
Jag älskar Jonny
RomanceBeatrice går i en tråkig skola och sköter sina läxor. När hon är på väg hem från ett skol-disco möter hon en kille som verkar tro att hon gillar han. Han verkar dessutom ha hur mycket pengar som helst och inte ett dugg blyg heller. Han säger att nå...
