Jag älskar Jonny

Jag älskar Jonny del 13

Bilen stannade och jag kom upp på fötter och tvingades att gå. När jag hade gått en liten bit satte jag mig ner och efter en stund kom Jonny och gjorde mig sällskap.

"Nu sitter Vincent fast på ett säkert ställe. Lyssna på allt jag säger nu." Jag nickade. "Titta på mig, se in i mina ögon. Försök att hitta mig."

Jag letade med ögonen fast än jag inte såg något. Jag letade och letade tills jag hittade en punkt som jag bara stirrade in i. Det växte och blev en svart prick med en grön-blå ring runt om. Runt om allt det kom det vitt och sen växte bilden och jag såg ett ansikte. Jonny. Jag kastade mig på honom och bara kysste honom. Men upptäckte genast att jag inte kände kyssen, eller kramen jag gav honom.

"Nu kan du se mig och du kan se vad jag gör." Han lyfte upp ena handen så att jag kunde se den och jag följde hans rörelse. Jonny lade handen på min hand och jag försökte leta efter en punkt där jag kunde känna handen. Han fortsatte upp mot armen till axeln och stannade där. Sen tog han den andra handen på mitt ben och började dra den upp på min höft och sen till midjan. När han kommit upp till axeln tog han båda händera upp på mitt huvud och drog dem efter kinderna och näsan och över mina läppar. Det var bara skönt att sitta där och känna hans fingrar... Vänta nu, jag kunde känna honom!

Jag kastade mig runt halsen på Jonny igen och bara skrattade medans jag grät och Jonny skrattade också medans han höll om mig. Jag tittade på honom och reste mig till slut upp.

"Ska vi fixa det där med Vincent nu?"

"Ja, det är lika bra att få det gjort. Vänta här så ska jag hämta en sak." Jag väntade och när Jonny kom tillbaka gick vi till en källare nere i jorden. Vi kom fram till en dörr och Jonny tog fram en liten grej ur fickan. Det såg nästan ut som en trådlös datormus. Han höll den framför sig och jag öppnade dörren.

"Käre bror. Ska du verkligen göra det här? Skicka mig dit? Var glad att du slapp ut en gång. Du hade väldigt mycket tur där."

"Men du har ju dödat personer på riktigt och dessutom flera stycken så du ska få vara där mycket längre."

"Vart då någonstans?" Nu var det något mer som Jonny inte hade sagt.

"Glömde jag att säga det? Det finns ett fängelse i en annan värld eller vad man ska säga. Det är iallafall ett fängelse där övernaturliga varelser kan hamna om någon skickar ditt dem med ett bra argument till varför de ska vara där. Sen bestämmer chefen där hur länge den varelsen ska få vara där. Jag var där i trettio år vilket var väldigt lite men jag hade tur att chefen kom på att jag inte hade mördat Nova. Nu ska jag skicka dit Vincent och han får lida ganska länge bara på dit-resan. Det tar nämligen fem jord-år att åka dit. Ganska lite med tanke på andra ställen man kan åka till men ganska bra ändå. Man slipper vänta på straffet och oroa sig i för-tid."

"Haha, jag kan lida hur länge som helst, till slut kommer den dagen då jag är fri att åka vart jag vill!"

Jonny riktade den lilla grejen han hade i handen mot Vincent och tröck på en knapp och helst plötsligt försvann han. Det fanns inget kvar efter honom. Jag vände mig om och gick åt samma håll som jag kom från och Jonny kom ikapp mig ganska snabbt. Vi gick tysta bredvid varandra upp till hans hus och jag gick mot dörren.

"Vart ska du?"

"Jag måste hem. Mamma, pappa, Teo och Molly måste sakna mig."

"Jag följer med dig."

Vi åkte i Jonnys bil hem till mig och jag blev nervös över vad mamma och pappa skulle säga. Jag gick sakta mot huset och Jonny tog tag i min hand. Det kändes lite bättre. Jag öppnade dörren och klev in.