Jag älskar Jonny

Jag älskar Jonny del 8

Från del 7:

Jag fick ta reda på det imorgon.

_____________________________________________________

"God morgon" Jag hade precis vaknat men inte slagit upp ögonen än. Jag orkade inte svara Jonny, han kunde lika gärna få tro att jag fortfarande sov. "Jag vet att du är vaken." Jag orkade inte prata så jag bara mumlade.

"Men jag är trött." Jonny började skratta. Då fick jag energi och tänkte kasta av mig täcket men jag var fast under täcket. Jag öppnade ögonen och Jonny var över mig och höll fast täcket med händerna på sidan av mig. Han log mot mig och jag log tillbaka. "Okej då. Vart ska vi?"

"Det får du se när vi kommer dit." Han flyttade inte på sig men började le ännu bredare.

"Men jag vill veta nu!"

"Ju snabbare du kliver upp desto snabbare får du veta."

"Men då måste du flytta på dig." Jonny flyttade inte på sig. Istället började han puta med läpparna. Jag kysste honom och sen flyttade han genast på sig. Jag klev upp och gick fram till min garderob.

"Ta på dig något snyggt och varmt." Jag tog på mig ett par jeans och en lite tjockare, rosa tröja. "Snyggare än så där kan du."

"Men ta fram några kläder åt mig då." Jag såg på han att han började tänka och sen log han.

"Om du ber om det så." Nu blev jag nästan lite orolig. "Kom, vi ska åka till ett annat ställe först."

Vi gick till Jonnys moppe som han måste ha tagit hit. Jag kom på att jag hade glömt att låsa så jag sprang snabbt in och låste och satte mig bakom honom. Han gav mig en hjälm som jag satte på mig och sen åkte vi iväg. Det kändes lite läskigt att åka nu eftersom det var december och snö ute men Jonny verkade helt lungt så jag försökte att vara det jag också. Jag vet inte vart vi åkte eller hur länge vi hade åkt men en sak visste jag; Jonny hade helt klart trimmat moppen.

Jonny stannade vid ett stort, vitt hus. Det var enormt. Vi skulle gå in men jag kom inte längre än till tröskeln. Det var inte som att gå in i en vägg men jag kunde inte gå längre.

"Det är bara för dig att komma in." Sa Jonny. Jag provade att gå in igen och den här gången gick det. "Jag bor här och jag har sådär vid mitt hus så att det inte skulle råka komma in några oinbjudna gäster." Jag nickade och vi gick upp för en stor trappa. Vi kom in i ett ganska stort vitt rum med ett svart piano, en tv och en soffa i. Det stod ett kylskåp i ett hörn och en stor bokhylla efter en vägg. Vi gick in i ett rum och det var lite mindre än rummet vi just varit i men fortfarande ganska stort. Men det syntes nästan inte hur stort det var för alla kläder här inne. Det var hur mycket tjej-kläder som helst.

"Varför är det bara tjej-kläder här inne? Det bor ju ingen tjej här."

"Min garderob ligger brevid. Jag har samlat på mig lite kläder under åren, både tjej- och kill-kläder." Jonny gick mot en klädställning där det hängde massa klänningar. Han plockade fram en långärmad, röd klänning. Sen gick han mot en byrå och plockade fram ett par vita strumpbyxor. Jag tog på mig kläderna och kjolen fladdrade om man gjorde en liten rörelse. Den var så himla fin! Jag kollade mig i spegeln nedifrån och upp. När jag kom mot mitt huvud gjorde jag en liten grimas som Jonny tydligen såg. Han gick till en annan slags byrå med massa lådor i och plockade fram en borste och en locktång. Han pekade mot en stol som stod framför en spegel och jag satte mig.

Jonny började borsta mitt hår så försiktigt att jag nästan trodde att han inte rörde mitt hår. Sen gjorde han dem vackraste lockarna som jag någonsin sett. Efter det tog han med mig till en hylla som täckte hela väggen längst in. I hyllan stod det tusentals skor, okej, kanske inte tusentals men det var sjukt många. Jonny pekade på en annan stol och jag satte mig. Den var ganska hög men det var armsöd på båda sidor så det var ingen risk att ramla ner. Jonny tog fram ett par klackskor i samma färg som klänningen. De hade hög kant och en guldig dragkedja på insidan. Jonny tog på mig skorna och när han var klar började jag gå mot en helkroppsspegel men Jonny tog tag i min arm innan jag hade hunnit fram.

"Du är inte klar än." Han log det där irriterande leendet som jag faktiskt började gilla lite grann, men det var fortfarande irriterande. Han tog med mig till en bänk som hade en genomskinlig glas-skiva över. Under glas-skivan låg det massa smycken. Jonny öppnade en del av skivan som en lucka och plockade fram ett halsband, ett armband och ett par örängen. Han hjälpte mig att ta på mig smyckena och ledde mig sedan bort mot en helkroppsspegel. Jag kunde knappt se att det var jag. Jag var så vacker. Kunde jag säga så om mig själv? Tydligen. Men jag kom på en sak när jag kollade på mitt ansikte och jag tror nästan att Jonny kan läsa mina tankar.

"Du är mycket vackrare utan smink. Iallafall tycker jag det men jag vet att du kan känna dig obekväm utan." Han smekte mig på kinden och jag blundade. Hans fingrar kom över min mun och ner mot hakan. Då kände jag hans läpar mot mina.