Jag älskar Jonny

Jag älskar Jonny del 11

"Hej, Beatrice." Det var Vincent! Jag hörde det på rösten. "Du känner igen mig. Det är bra, det är bra. Så du kommer ihåg hur jag kan kontrolera dig hoppas jag. Det är ganska roligt faktiskt. Just nu har du alla sinnena som du kanske har märkt. Men jag kan göra vad jag vill när som helst." Plötsligt hade jag inga sinnen kvar. Jag såg ingenting, jag kände ingenting, jag kunde inte känna om det luktade något, hade ingen smak i munnen och jag hörde ingenting. När allt var tillbaka fylldes jag med en obehaglig kännsla och jag märkte att jag låg på golvet. Jag hade inte kännt att jag ramlat! Jag reste mig upp igen.

"Låt mig bara gå! Vad tjänar du på att ha mig här och varför är du så arg på mig?" Skrek jag.

"Det är inte dig jag är arg på."

"Vem är det då?"

"Jag är arg på min bror. Och att ha dig här hos mig plågar honom så mycket att han skulle vilja rädda dig och det gjorde han, eller ja, han försökte, vilket inte gick så bra." Vincent nickade till en av vakterna och hon gick fram till tavlan och vred på den åt höger så att den hamnade uppochned. Hela väggen öppnades upp och innanför väggarna var Jonny fastspänd på en vägg. Han såg ut att lida och jag var påväg att springa fram mot han men plötsligt kände jag inte vad jag gjorde med benen och vakten som stod kvar tog fast mig. Jag skrek. Allt vad jag kunde skrek jag. Jonny tittade upp på mig och han såg spänd ut.

"Jag har tyvärr inte samma påverkan på Jonny som jag har på dig men jag kan få honom att lida mycket ändå. Men jag ska låta er få lite ensamtid." Vakten förde in mig mot Jonny och väggen stängdes bakom mig och Jonny.

"Jonny! Vad har de gjort mot dig?" Han såg inte skadad ut men han kanske är skadad ändå.

"Bry dig inte om mig. Det viktigaste är att du lever. Men dina skador ser hemska ut." Jag hade inte tänkt på det förut men det var som små, jämna, runda gropar runt mina handleder. "Och det är inte allt. Du skulle se din rygg. Det har jag gjort." Just det! Videon som Vincent hade gjort!

"Det är inte ditt fel, kan du inte bara förklara allt nu. Jag fattar inte."

"Det var inte meningen att du skulle bli indragen i det här. Jag är så ledsen. Jag ska berätta allt." Jonny började berätta om hur hans liv hade sett ut innan han träffade mig. "Allt började med att Vincent träffade en tjej. De var verkligen förälskade i varandra och jag hade inget emot det alls. Jag fick höra av Vincent att de skulle gifta sig och alla var glada och ville att det skulle bli ett stort, fint bröllop. Kvällen innan bröllopet kom Vincents tjej, Nova, in till mitt rum och bad mig följa med henne. Jag gjorde så klart det och vi gick tills vi kom till vattnet. Vi stod flera meter ovanför vattnet och nedanför brukade vågorna slå mot klippan men det var alldeles stilla på vattnet och solen var påväg att gå ner i horisonten. Nova viskade till mig att hon hade ångrat sig om att gifta sig med Vincent och hellre ville gifta sig med mig. Jag försökte tänka ut något bra att säga men innan jag hann säga något alls så kysste Nova mig. Då kom Vincent fram till oss, han måste ha följt efter oss och sett allt. Han rusade på mig och jag ramlade bakåt och fick precis tag i klippan. Nova förökte hjälpa mig upp igen genom att ta tag i min hand. Jag fick fäste på en sten men precis när jag var nära på att komma upp lossnade stenen och jag röck till i Novas arm och hon föll ner i vattnet. Jag kom upp på land och Vincent tittade inte på mig, han sa bara; 'Jag trodde inte att min egen bror skulle förråda mig så. Först kyssa tjejen jag ska gifta mig med kvällen innan bröllopet och sen dra er henne i vattnet så att hon dör.'.

     Han vill inte lyssna när jag försöker förklara hur det gick till. Varje gång jag har hittat en bra tjejkompis dödar han henne." Jonny såg ledsen ut men det kom inga tårar. Han verkade märka att jag märkte det för han såg genast lite gladare ut men jag såg att sorgen fanns kvar. Han fortsatte berätta: "Först trodde jag att han skulle försöka döda dig också men han verkar ha andra planer. Jag vet inte vad han ska göra men jag ska få ut oss härifrån. Allt kommer att bli bra."

"Jag vill inte att det ska vara såhär. Jag vill att vi ska vara hemma i säkerhet och bara prata om allt. Jag vill inte att något av det här ska ha hänt!" Jag grät så tårarna forsade ut och jag kunde inte få stop på dem.

"Ingenting av det här skulle ha hänt om jag inte hade tittat på sig en enda gång." Han försökte trösta mig men han kunde inte krama mig, bara prata. Jag gick fram till honom och fick in armarna bakom Jonnys rygg. Jag tittade up på honom men såg ingenting helt klart för tårarna. Han satt ganska högt upp på väggen så jag valde att läga händerna på hans axlar istället och klättrade med fötterna efter väggen och kysste han. Jag lutade huvudet bakåt för att få luft.

"Kom här, jag ska visa hur man gör." Jag lutade fram huvudet mot Jonny igen och han kysste mig hårt men det var ändå skönt. Det kom in ljus i rummet och jag blev dragen ner från väggen och ut ur rummet.