Jag älskar Jonny

Jag älskar Jonny del 14

Någon vecka senare var det julafton. Jag satt hemma hos Jonny i hans soffa på övervåningen. Jonny satt brevid mig och vi bara tittade på varandra. Jonny bröt tystnaden.

"Vad önskar du dig i julklapp?" Det fanns mycket som jag ville ha men bara en sak av Jonny.

"Det finns bara en sak som jag vill ha av dig."

"Om det är det du vill så ska jag göra det. Men efteråt hittar vi på ett sett att leva. Jag tänker inte styra dig."

"Vi fixar det. Jag litar på dig. Men först vill jag bara veta en sak."

"Vad som helst."

"Hur dödar man en av oss?"

"Man kan inte döda bara en av oss. Vill man döda en dör alla. Men jag ska ge dig det som kan döda oss." Jonny gick in i ett rum som jag inte hade varit i och kom snart ut igen med ett litet paket. Jag öppnade det och innuti låg världens vackraste halsband och Jonny satte det på mig. "Nu är det bara en sak som kan döda oss alla och det är du. Tidigare var det halsbandet men nu är det du. Om det hade varit halsbandet hade vem som helst kunnat få tag på det och krossa det men jag tänker inte låta någon få tag på dig så du kan inte dö och så länge inte du dör, dör inte jag och vi kan vara tillsammans för alltid." Jag kände mig varm inombords. Ingen skulle dö här på ett tag.

Jonny tog min hand och stack en likadan nål som Vincent hade haft genom huden så att det började blöda. Det kom ganska mycket blod men Jonny hade upp det i en kalk och rätt som det var slutade det att blöda och såret var helt läkt. När jag kollade på benet var det också läkt. Jonny stack nålen genom huden på hans hand också och lät det rinna i samma kalk som mitt blod fanns i.

Vi drack varanan klunk tills det tog slut och jag sa att jag var redo. Jag såg att Jonny tvekade så jag tog honom i hans lediga hand. Jag kände ett stick i hjärtat och sen var det svart. Min första tanke var att sinnena var borta igen men sen kom jag på att jag måste vara död nu.

Jag vaknade på en gång men jag låg inte kvar på samma ställe som tidigare. Nu låg jag i Jonnys säng och Jonny satt bredvid mig och höll min hand. Jag kollade på honom och han log. Då började jag också att le.

"Du klarade det!"

"Jag var ju bara borta i några sekunder."

"Några sekunder? Du har ju varit borta i flera dagar. Det är nyårsafton nu. Om fem minuter är klockan tolv på natten." Hade det gått så länge? Hade jag legat här i en vecka.

"Men nu då. Kommer jag att vara bunden till dig jämt?"

"Lyssna noga, jag har kommit på ett sätt att lösa det." Jag kunde inte hjälpa det men helt plötsligt ville en del av mig bara lyssna på vad Jonny hade att säga. "Du kommer inte att vara bunden till mig längre. Inte så länge vi båda lever eller efter det. Du kommer att följa vad du själv vill och känner. Du kommer att vara du och inte vad jag vill att du ska vara." Han väntade och jag kände att jag inte var bunden till han längre.

"Det här kommer att bli så bra. Kom vi går ut!" Jonny tittade på mig och såg lite spänd ut.

"Jag vill vara inne. Vad säger du?"

"Va? Vill du var inne när vi ska fira det nya året?" Han slappnade av.

"Jag ville bara kolla så att du inte var bunden till mig längre, klart jag vill vara ute! Kom." Jonny lyfte upp mig och gick ut på gatan och ner på torget på stan. Det gick snabbare än vad jag trodde att det skulle gå. Vi trängde oss igenom allt folk som väntade på fyrverkerierna och ställde oss mitt på torget.

"Hur kom vi hit så snabbt?"

"Det är en av egenskaperna vi har."

Precis i samma ögonblick som klockan slog tolv kysstes vi och fyrverkerierna smällde på himmlen. Allt kändes perfekt. Allt folk bildade en ring runt om oss och jag rodnade lite men sen stängde jag ögonen och blundade igen. Jag kanske inte visste mycket i den här världen men en sak var jag säker på, att Jag älskar Jonny!

__________________________________________________________________

Hoppas att ni gillade den här berättelsen och att ni läser mina kommande berättelser. Kommentera gärna vad ni tyckte så blir jag glad!

Ni får också gärna kika in på min blogg: http://lifebymoamaria.blogspot.se/