Jag älskar Jonny

Jag älskar Jonny del 3

Från del 2:

”Nej, du är för trött. Kom, jag ser till att du kommer hem.”

__________________________________________________

Vi stod utanför mitt hus. Allt var tyst runt om oss.

”Vilken tid ska jag hämta dig imorgon?” Jag såg knappt Jonnys ansikte där han stod, ungefär en halv meter ifrån mig. Det var så mörkt ute. Men jag tänkte inte låta han bestämma allt här.

”Hur vet du att jag vill träffa dig imorgon? Jag kanske ska göra något annat då.” Jag gillade honom men jag skulle ta kontrollen. Jag behövde det. Hur många gånger hade inte Molly kallat mig för kontroll-freak. Jag irriterade mig på honom men ändå gillade jag honom, därför ville jag ändå träffa honom.

”Jag vet det. Du har ju inte pratat med någon om det på den senaste tiden.” Han började le ett väldigt irriterande men ändå gulligt leende. Jonny tog tag i min arm samtidigt som han tog ett steg framåt. Han var väldigt stark. Ändå märkte jag att han inte tog i allt.

”Hur länge har du spionerat på mig egentligen?” Jag försökte rycks åt mig armen men det gick inte. Han höll i den som om att ingenting hänt.

”Ett tag men jag berättar imorgon, eller någon annan dag.”

”Okej, kom vid tio då.” Jag visste att jag gav upp men jag ville veta mer om honom och jag ville sova. Han började le ännu bredare och helt plötsligt var han borta.

     Han hämtade mig nästa dag som han sagt och vi åkte in till staden och fikade. Han berättade att hans uppgift i livet var att skydda mig och därför måste han hålla koll på mig och alla i min närhet. Han visste tydligen att någon i världen var så arg på mig att den personen ville döda mig.

”Men du behöver inte vara rädd, jag har koll!” Han visste inte vem det var än men han skulle ta reda på det så fort som möjligt. ”Personen kommer säkert avslöja sig själv inom kort och då skulle vi kunna umgås mer.” Umgås mer? Som typ varje dag då eller? Jag hade ju precis träffa honom.

”Så någon vill ha mig död bara för att den personen är arg på mig? Är inte det lite fånigt?”

”Haha, kanske du tycker men det är så lite du vet om världen vi lever i.” Jag förstod inte vad han menade men jag bestämde mig för att inte bry mig.

     Han körde mig hem i hans bil som såg helt ny ut. Han borde tjäna bra på jobbet att skydda mig, eller så hade han något mer jobb. Jag skulle precis öppna bil-dörren när han låste den och jag inte kunde gå ut.

”Vad är det nu då? Jag måste hem och göra läxor det är skola imorgon och…” Jag avbröts av att han lutade sig fram och gav mig en kyss. Jag blev chockad och han började skratta.

”Nu kan du gå.”

”Jag tänker inte gå! Jag vill ha en förklaring.”

”För eller senare kommer du gilla mig om du inte redan gör det så det är bara att vänja sig.” Vänja sig vid vad? Att få kyssar mitt från ingen stans eller vad då? Jag vägrade att erkänna för mig själv att jag gillar honom. Inte mer än vänner i alla fall.

”Vänta, vänta, vänta! Så du får bestämma om jag ska vara kär i dig eller inte?”

”Hahaha! Nej men du kommer gilla mig sen ändå.” Jag gick. Resten av dagen försökte jag att inte tänka på det. Inte på resten av veckan heller.