Jag älskar Jonny

Jag älskar Jonny del 7

Från del 6:

Jag somnade fast det bara var eftermiddag och vaknade av att Jonny kom in genom fönstret.

______________________________________________________

Jonny satte sig på sängen och lutade sig mot väggen bredvid mig. Han tittade på mig och jag tittade på honom.

"Du är så vacker." Orden slank ur min mun och jag gömde mig under täcket. När jag hade lågit under täcket och inget hänt efter några sekunder trodde jag nästan Jonny hade gått. Men han drog bort täcket från mitt ansikte och fortsatte titta på mig. Till slut sa han:

"Ingen kan vara vackrare än du." Han såg så allvarlig ut när han sa det så jag visste inte riktigt vad han menade.

"Vad menar du?"

"Precis det jag sa."

"Jaha, okej. Tack då antar jag." Varför var jag så nervös? Jag kunde ju inte bete mig normalt... Jonny skrattade och då började jag också skratta.

"Vet du?" Jag skulle berätta allt för den här människan som jag egentligen inte kände så bra. Men jag litade på honom på något konstigt sätt.

"Vad?"

"Idag, efter att du hade gått, kom Teo ut från affären och pussade mig. Sen åkte jag hem." Jonny blev helt spänd i hela kroppen och stirrade på mig men han såg inte ut att se mig.

"Jag ska snacka med han."

"Nej! Gör inte det. Han är min bästa vän! Men jag älskar honom inte." Jonny slappnade av när jag sa det där sista.

"Okej. Men säg till om det händer igen." Jag höll upp händerna i huvudhöjd och lovade att säga till och sen började vi skratta. När vi skrattat klart gick vi ner och gjorde popcorn och sen gick vi upp igen och satte på en film.

Jag hade kollat på filmen hela tiden och tänkte fråga om Jonny ville sova hos mig. Jag var ju ändå ensam hemma så lite sällskap var väl aldrig fel. Jag vände mig mot det hållet han hade suttit, men där satt ingen längre. Jag fick panik och började ropa på honom. När han inte svarade började jag gråta. Jag visste inte varför men jag var rädd att det hade hänt honom något. Jag fortsatte skrika och ropa på honom. Till slut kom han in i mitt rum genom dörren. Jag såg hans panikslagna ansikte medans han gick mot mig.

"Men Beatrice! Sluta gråt nu, snälla. Jag är här nu." Jag slutade inte gråta. Istället började jag prata när jag kunde.

"Jag... Jag visste inte vart du var... Jag trodde att något... Hade hänt eller att du hade gått utan att sagt till..." Jag bara grät och Jonny höll om mig. När vi suttit så en stund hade mina tårar tagit slut. Jag brydde mig inte om varför han hade gått, det som var viktigt var att han var här nu.

"Jag ska aldrig någonsin lämna dig. Inte föräns du säger att jag ska gå och när du säger att jag ska komma tillbaka kommer jag tillbaka." Jag tittade upp på honom och kysste honom. Jonny kysste mig tillbaka och allt kändes perfekt. När kyssen var slut frågade jag honom om han ville sova över och det ville han mer än gärna.

"Men du sa att det var något du hade kommit på." Jag var verkligen intresserad om vad det var som kunde hända mig.

"Ja just det! Jag har fått reda på information om den här personen som är så elak. Det är en kille som kallas för Segraren. Jag vet, det låter lite konstigt men jag kollade upp det och namnet Vincent betyder segrande. Alltså är det ganska troligt att han heter Vincent."

"Vet du något mer?"

"Jag vet var han kan befinna sig. Det är inte säkert att han är kvar där men jag får hoppas. Jag ska dit på måndag."

"Men jag ska inte göra något imorgon och jag vill följa med!" Jonny tittade på mig och var tyst en stund.

"Nej, jag kan inte utsätta dig för en sån risk."

"Men snälla! Jag vill följa med!"

"Okej då. Men då åker vi på måndag under dagen. Imorgon har jag planerat in något alldeles  speciellt..." Nu blev jag nyfiken.

"Vad då?" Jonny skrattade till.

"Du får se imorgon. Sov nu."

Jag bytte om till en stor t-shirt och ett par shorts och lade mig ner under täcket igen. Jonny struntade i gäst-sängen och lade sig ovanpå täcket bredvid mig.

"Ska du inte sova?" Undrade jag.

"Ibland skulle jag vilja men jag sover aldrig, jag kan inte och jag blir aldrig trött heller men vissa människor ser ut att ha det så skönt när de sover. Men nu när jag är här kollar jag hellre på när du sover än att sova själv." Jag lyssnade men jag sov nästan så jag bara mumlade.

"Vad är du för något?" Jag vet att han inte svarade. Jag somnade visserligen men han kan inte ha svarat utan att jag hade märkt det. Jag fick ta reda på det imorgon.