Jag älskar Jonny

Jag älskar Jonny del 4

Från del 3

Resten av dagen försökte jag att inte tänka på det. Inte resten av veckan heller.

________________________________

     Jag vaknade mitt i natten på lördagskvällen av att någon stod i mitt rum. Min första tanke var att det var pappa men jag kände ganska snabbt att det inte var han.

"Vem är det?" Jag fick inget svar så jag frågade igen. "Vem är det?" Fortfarande inget svar. Personen rörde sig inte. Jag började bli rädd.

"Vem är det?" Jag kände paniken växa och kom att tänka på lampan som jag har bredvid sängen. Jag sträckte mig efter knappen men själva glödlampan var trasig. Ännu mer panik. Jag sträckte mig efter mobilen och satte på lampan på den. När jag kollade upp från telefon-skärmen och ögonen vant sig vid mörkret igen var personen borta. Jag sov inte så mycket mer den natten.

Jag kollade på klockan, sex, det var ju "bara" en timme innan jag brukade gå upp så jag kunde lika gärna gå upp nu, jag skulle ändå ha svårt att somna om. Jag tog en dusch bara för att dryga ut på tiden och stod länge för att välja kläder. När jag beslutat mig för ett par vita tights och en mörkgrön klänning gick jag ner för att äta frukost. Jag kollade på köksklockan och allt jag gjort för att dryga ut på tiden hade tagit fyrtiofem minuter. Om jag inte hade vaknat i natt hade jag sovit i en hel kvart till. Jag tog en macka och gick ut till bussen. Den gick en gång i timmen så jag åkte med den till skolan. Det tar ganska precis tio minuter att åka buss till skolan så klockan var tio över sju när jag kom fram och skolan började inte föräns halv nio.

Jag gick runt lite på stan men inga affärer hade öppnat helt än, antingen öppnade de senare eller så hade personalen precis kommit dit. Jag valde att bara gå. När jag hade strosat omkring lite såg jag honom. Det var nästan folktomt men han stod där. Nästan som om att han hade väntat på mig. Jag kom på mig själv med att stå och stirra. Han kom mot mig och jag började gå sakta mot honom också.

"Hej!" Jonny lät lika glad som förut när vi hade träffats. Jag fick inte fram ett ljud hur mycket jag än försökte. Det som var jobbigt var att jag försökte göra något ljud och stod där med öppen mun och grimaserade. Jag måste ha sett ut som en idiot för han började skratta. "Hur går det för dig?" Och äntligen släppte det.

"Jag kunde inte säga något! Jag fick panik! Jag fick inte fram ett ljud men nu går det, nu går det." Nu nästan skrek jag istället.

"Haha, jag märker det." Hans skratt gjorde mig irriterad men samtidigt varm och det gjorde mig ännu mer irriterad. "Borde inte du gå tillbaka till skolan snart?" Jag tittade på klockan. Åtta. Hade jag verkligen gått runt här i femtio minuter? Det kändes som mycket kortare.

"Den börjar inte föränns om en halvtimme så det är ganska lungt."

"Ja, nu när jag kom är det lungt. Du borde inte gå omkring här själv när det är så lite folk."

"Det spelar väl ingen roll. Men vad gjorde du hos mig inatt?" Jag antog att det var han. Vem skulle det annars vara? Han sa ju att han brukade spionera på mig.

"Jag var inte hos dig inatt. Jag letade efter ledtrådar som kan leda mig till han eller hon som vill döda dig." 

"Men vem var det då? Jag vaknade och då stod det någon i mitt rum. En man och det kan inte ha varit pappa men sen bara försvann han."

"Jag ska ta reda på vem det var så fort som möjligt. Jag kommer hem till dig efter skolan och berättar allt jag vet."

"Okej, vi träffas då." Jag gick fram och kramade han. Jag visste inte varför men han kändes trygg och jag började se allvaret i det här efter att någon varit i mitt rum. När jag backade var Jonny redan borta.