That Boy (Svenska)

Kapitel 5

Jag gick med stora steg ut från skolan. Bredvid mig gick Cara och San. Jag hade berättat allt för dom! Att han var snygg, stilig och ja, jag antar att han är snäll. Och att han är snygg! Eller har jag redan sagt det?

"Såph, vänta på mig!" skrek en bekant röst och jag vände mig om då jag såg Gemma springa mot oss med sitt blonda hår svajandes bakom henne. Hon sprang elegant och hade några böcker i famnen. Det leendet asså.

Varför kunde inte jag födas som Gemma? Till och med namnet är grymt fint. Jag vet att jag inte ska var sån. Att syskon ska hata varandra. Men inte jag, jag är avundsjuk på min super snygga syster som är en ängel. För mig i alla fall. Jag bara ryckte på axlarna och verkade tuff. Sedan fuktade jag läpparna och tittade upp på henne. Då fuktade jag läpparna igen och tog ett djupt andetag.

"Sure" sa jag kort och log ett snett leende mot henne. Då log hon tillbaka och mimade; Tack!

Då tittade jag på Cara och San, de har alltid velat träffa min syster på så nära håll och se henne. - Dom är konstiga jag vet. Och ja, vi har varit hemma hos mig tusen gånger med då har Gemma varit med Paul. Hennes kille som är som min egna bror -. Sedan fortsatte vi att gå. Cara och San stirrade med öppna munnar på Gemma. Men hon var fullt uppe med att titta framåt. Hon var också uppspelt över att pappa ska komma hem. Vi har inet sett honom på 3 år. Han har varit på affärsresa i hela världen och köpt massor med saker. Eftersom våran mamma har haft kontakt med honom vet hon. Då berättar hon. Mamma är ju bäst. Men ibland kan hon bli för på, då menar jag det verkligen. Jag böjde mig snabbt i en reflex och nös högt så att det ekade. Då tittade jag sakta upp. Dom hade stannat och tittade på mig med stora ögon.

"Förlåt" sa jag och snorade in allt snor i näsan igen för att det inte skulle rinna ner för näsan på mig.

Cara, San och Gemma började asgarva och skrek av skratt. Dom blev helt röda i ansiktet och Cara grät till och med av skratt. Själv stod jag där och tittade på. När San satte sig på den kalla gatan och skrattade. Hur Cara torkade bort sina tårar med sina egna stickade tumvantar och skrattade fortfarande. Och hur Gemma höll för sin mage för att inte skratta mer.

"Min mage!" skrek hon när hon skrattade som mest.

Tillslut kunde jag inte hålla mig så jag började skratta av att de skrattade åt något så fånigt. Som att nysa. Då stod vi eller så satt vi ner och skrattade ihjäl oss. En gammal tant som heter Agda med sin tax Flipp var ute och gick. De paserade och och Agda tittade på oss som om vi var helt sjuka i huvudet. Jag la en hand över munnen för att inte skratta.

"Voff!" skällde Flipp och alla fyra hoppade till och skrek av rädsla. Då såg vi hur Agda små fnissade och flinade åt oss. Jävla kärring! Hon brukar ju vara snäll mot mig och Gemma. Vi brukar ju gå ut och gå med Flipp och så fick vi alltid godis när vi kom tillbaka.

Då när vi lugnat ner oss fortsatte vi att gå hemåt. Gemma längst in till de hus som var där. Sen Cara bredvid Gemma och San bredvid henne. Och sen jag längst ut vid gatan. Alla var tysta och flinade åt hur korkade vi va förut. Då fick alla ögonkontakt och började asgarva igen. Nu var vi utanför vårat hus och vi gick mot gången. Pappas bil var ställd vid mammas och jag kunde inte låta bli att le så att mina kinder sprack. Jag var så exalterad. Jag drog fram min hand och såg att den skakade. Samma gjorde Gemma och den skakade ännu mer. Cara och San gick bakom oss och log mot oss. Vi öppnade dörren.

"Hallå?" ropade Gemma och tog av sig sina skor och sin jacka. Samt lägga sina böcker på ett bord bredvid hyllorna med utekläder. Gemma tittade på mig och jag gjorde samma sak. Sedan när jag var klar att ta av mig sakerna så gjorde Cara och San det med.

"Hej flickor!" ropade en bekant röst som jag inte har hört på åratal. Då kommer en lång brunhårig och skäggig man ut från köket med armarna öppna med ett försiktigt leende. Jag kände hur mina ögon brändes och ner rann det några tårar. Jag var så glad att jag hoppade tre gånger högt upp och ner och rusade in i pappas famn. Jag grät i hans famn och sen kom Gemma och hon grät hon med.

"Jag har saknat dig pappa!" viskade jag och hickade vid varannat ord och gosade ner mitt huvud vid pappas hals. Då kände jag en hand gå genom mitt hår och pillade i topparna. Pappa smekte min kind och torkade bort några tårar.

"Jag tror vi går så kommer vi imorgon, Såph?" sa San försiktigt och vinkade försiktigt mot pappa. Jag tittade mot dom och nickade. De förstod. Att jag vill ha egen tid med min familj just nu. Dom log och satte på sig sina saker igen, för att sedan gå ut ur dörren med ett; Hej då!

Då gick vi mot köket och jag torkade bort mina tårar sakta från mina blöta kinder. Jag log ett skakigt leende mot min pappa.

"Jag har saknat er flickor så enormt mycket. Jag har faktiskt några saker åt er" sa han med ett flin och gick ut ur köket och promenerade mot vardagsrummet. Gemma och jag satte oss på en varsin stol bredvid varandra och mitt emot våran mamma som redan satt där. Hon log mjukt mot oss och smekte min utstreckta hand med tummen mot handryggen. Pappa kom in med ett litet paket och ett stort paket.

"Såphia, du får detta" sa han och gav mig det enorma paketet. "Men var väldigt, då menar jag väldigt försiktig!" hans blick var allvarlig och seriös. Då nickade jag ivrigt. "Öppna inte än". Han gav det lilla minimala paketet till Gemma och hon sig road ut - Ironi -. Pappa nickad eoch vi öppnade med rivande och slit. Då fick Gemma upp sitt paket först - Skräll -. Hon tittade häpnat på det och började skrika av lycka.

"Tack pappa du är bäst!" skrek hon och kramade om honom. Hon sprnag till mig och visade. Hon hade fått en motorcykel och ett körkort till det. Samt två hjälmar till. Hon var överlyckig och satt med ett stort leende på läpparna medans jag öppnade mitt paket. Jag var klar med pappret och såg att det var håll i kartongen. Jag rynkade pannan och såg att min mamma flinade i ögonvrån. Då började kartongen att röra sig. Jag hoppade häftigt till och tittade förvånat mot pappa. Ett skall ekade i rummet och jag sken upp. Det satt tejp på sidorna så jag fick hämta en kniv att skära upp med. Jag tittade ner och såg en liten Golden Retriver valp som tittade på mig med stora ögon.

***

Vi satt i vardagsrummet. Jag med Joveéna - Som jag döpt min lilla tik till - i knäet och Gemma som satt med sitt körkort i handen och var överlycklig. Hon brydde sig inte så mycket om att jag fick en hundvalp och inte hon. Men vi två satt i en varsin fotölj och mamma och pappa satt i soffan. Vi båda tittade upp. Dom som allvarliga ut.

"Vi har något viktigt att berätta." sa mamma seriöst. "Vi skulle berättat tidigare, men vi visste inte hur"

Jag tittade bara skumt på mamma och pappa medans jag slutade klappa Joveéna. Gemma och jag bytte blickar.

"Ni har en....."

~~~~ Dun dun dun! Vad händer? Jo jag vet exakt! Ni får reda på de ti nästa kapitel! Hoppas det blev ett bra kapitel. Förlåt, men slutade skolan 16:15 (ca) och sen hade jag träning kl 18:00 och kom hem typ 21:30 så ja, ni vet.. Det blev inte alls lika mycket som jag hoppats på men jag hoppas att ni gillar det ändå! Hej då och go natt!~~~~