Kapitel 13

713 38 11
                                    

Amanda's POV:

Jag gick in genom dörren och var så lycklig att jag fått A i mitt matteprov. Ett ivrigt leende spred sig på mina läppar och jag började sprattla när jag fort drog av mig mina skor. Gabriel skulle bli så stolt över mig. Hoppas mamma också blir det.

"Mamma?" ropade jag lågt men inget "Hallå" kom någonstans. Jag ryckte lätt på axlarna och gick in i köket för att hämta ett äpple.

"Ställ dig upp!" skrek någon högt och jag blev så rädd att jag hoppade upp på bordet. Ett duns hördes från övervåningen. Vad var det? Det lät som Gabriel. Vad håller han på med? Jag gick sakta av bordet och hörde en rädd röst som undrade vad han gjort. Sedan hur det klingade till av en kniv och jag tittade hastigt mot knivhyllan. Kökskniven var borta! Shiet! Gabriel?! Jag sprang fort upp och såg att hans dörr var öppen.

"Förlåt.." mumlade han och höjde kniven för att träffa den blonda förvirrade tjejen som grät intryckt in i väggen.

Sara's POV:

"Gemma ryck upp dig. Du har ju oss" sa jag uppmuntrande och kramade snabbt om henne innan jag tittade på Vera. Hon stod bara där, nickade och log. Höll antagligen med. Annars skulle hon sett livrädd ut. Men det gjorde hon ju inte.

"Jag saknar Såph bara" mumlade Gemma tillbaka och hängde lätt med huvudet. Lukas kom fort förbi och gav Gemma en puss på pannan.

"Hur är det hjärtat?" undrade han lågt och medlidande. Jävla fjäskis. Bara för att dom är förlovade så behöver han inte vara en fjäskis. Jag blängde lite surt på honom utan att Gemma skulle se och så kom han och knödde sig ner mitt emellan oss två. Jag morrade lågt och satte armarna över bröstet. Gemma ryckte lätt på axlarna. Hennes underläpp darrade och sedan brast hon ut i gråt rakt på Lukas. Han log lite och började klappa henne på ryggen. "Allt kommer ordna sig", var det ända han sa. Det var en typsik replik för om man inte vet vad man ska säga. "Allt kommer ordna sig", det kan man bara inte säga! Fatta! Man ska säga; "Ta det bara lugnt så gör vi ett steg i taget", men än så behövs inte. Men inte det han sa. Usch nej!

Luisa's POV:

Jag sparkade en sten som flög högt ovanför marken och landade borta vid en stor sten. Mitt humör var inte det bästa just nu. Allt var bara så tråkigt. Snart jul. Who care's? Inte jag i alla fall. Det är nog det tråkigaste som finns, jag har inte ens några vänner. Allt är skit. Allt just nu är bara skit.

"Luisa!" ropade en tjej bakom mig med en fransk brytning. Inte Anderana. Nej! Hon uttalar alltid mitt namn med fransk brytning. Jag hatar det. Men jag vände mig ändå om så väl uppfostrad som jag var och log ett stelt leende.

"Anderana.." mumlade jag och såg hur hon log ett stort leende.

***

Jag och Anderana kom faktiskt väldigt bra överens. Konstigt nog. Vi gick förbi ett hus och jag kunde inte låta bli att titta in genom ett fönster på övervåning då jag och Anderana gick på trottoaren. Mina ögon spärrades upp och mina ben började springa mot huset. Ett mord håller på att gå!

"Anderana hjälp mig!" skrek jag och försökte dra upp dörren. Ett par starka händer tog tag i mina då jag höll om handtaget på dörren och vi slet upp den med en sån kraft att båda två föll bak.

Amanda's POV:

Ett smäll fick alla tre att hoppa till. Gabriel tittade bak och blängde surt på mig.

"Försvinn!" vrålade han så högt att kag var tvungen att hålla för öronen. Tjejen han ströp mimade på hjälp och jag kikade ner mot trappan då jag hörde röster. Jag tittade på Gabriel igen.

"Det är några som slet upp dörren!" viskade jag så rädd som jag var och hoppade till då Gabriel kom med rask takt mot mig och stampade ner för trappan. Tjejen tog sig för halsen och andades rasligt. Jag skyndade mig fort fram till henne och rörde lätt vid hennes axel. Hon tittade på mig och det kom fram ett "Hjälp" ur hennes mun och sedan hostade hon högt. Jag nickade och hjälpte henne att resa på sig. Sedan staplade vi ut till mitt rum och jag öppnade genast fönstret. Jag har en brandstege på min sida och hon fick gå ut före mig.

~~~~Ja! Nu har jag gjort ett till kapitel, hoppas det blev spännande och inte för många POV denna gång. Votea och kommentera vad ni tycker så kommer nog kapitel 14 snart! Puss xxJonna! <3~~~~

That Boy (Svenska)Where stories live. Discover now