That Boy (Svenska)

Kapitel 12

Såphia's POV:

Diana, det låter lite bekant. Jag ryckte lätt på axlarna.

"Varför bytte hon namn för?" undrade jag, eftersom jag är en nyfiken person. Han tittade på mig och gav mig blicken som betydde "Inga fler frågor nu" och vände blicken till tv:n igen. Jag himlade smått med ögonen och tog en mini droppe choklad i munnen och kände hur det hettade till på tungan. En ful grimas kom fram och Gabriel tittade mot mig med ett flin på läpparna. En knackning fick oss att hoppa till.

"Såphia, farmor Elfrida kommer nu tillbaka med Joveéna" sa hon med ett leende påklistrat. Jag log mot henne och såg hur Joveéna tassade in och hoppade klumpigt upp på sängen. Hon är en riktig tjockis hon, men väldigt söt.

"Tack" fick jag fram och hon stängde långsamt dörren ljudlöst. Jag började gosa med henne och pussade henne på pannan. Min hand gled genom hennes sametslena päls men slog i något strävt, inte alls som samet. En annan hand som tillhörde Gabriel nuddade min och tog tag i den. Han är ju bara för skön.

Gabriel's POV:

"Du har väl en syster som heter Gemma va?" undrade jag helt plötsligt, jag tänkte mig heller inte för utan bara sa det rakt ut. Direkt spärrade jag upp ögonen och såg hur Såphia också gjorde det. Hon vände blicken sakta till mig och öppnade munnen.

"Ehm... Ja" mumlade hon tyst. Shiet! Varför sa jag så? Hon flakade med blicken i rummet. "Hur visste du det?", nu måste jag ju säga. Men jag lovade mamma att inte säga.

"Alla vet ju det" mumlade jag tillbaka och hon log lättat mot mig. Jag kommer få det tufft. Att jag måste behålla en hemlighet jag inte alls vill, jag måste till och med mörda en person. Min mamma är bara så snäll och rar mot henne så att hon kan komma åt hennes föräldar, eller ja, deras föräldrar. Hon kommer att hata mig resten av livet!

Félicité/Diana's POV:

Jag satte mig ner i köket och sneglade upp mot trappan. Den där slynan ska få för vad våra föräldrar gjort mot mig. Dom lämnade mig. Helt själv. Sen kom någon gubbe och frågade om jag ville ha godis, jag svarade naturligtvis ja eftersom jag var så liten. Sen hade han en son som jag växte upp med, som tillslut blev min pojkvän. Han och jag var kära länge, så länge man kan tänka sig. Men en dag våldtog han mig och på så sätt kom Gabriel. Inget mer med det. Gabriel har aldrig träffat sin pappa och jag var väldigt nära på att göra abort då jag inte ville bli med barn, men jag kunde inte. Jag började gråta och visste inte vad jag skulle göra. Jag hade inte en mamma som kunde trösta mig och berätta vad jag skulle välja. Jag hade ingen. Men jag behöll honom. Nu ska jag ge hämnd och övertalade Gabriel om att ge hämnd. Han ska mörda mina systrar, själv tar jag hand om mina föräldrar.

***

"Jag går bara ut en stund!" ropade jag till Gabriel och Såphia, i min hand hade jag en kökskniv och i min andra hand hade jag ett basebollträ. Ett mumel om att det var okej kom från hans rum och jag gick ut. Ingen var på gatan och jag såg tillslut min pappas bil, den har han inte bytt. Jag jag upp för trappan och plingade på. Några steg hördes och dörren öppnades.

"Hej!" sa en glad röst, den tillhörde min mamma. "Är du en vän till Gemma?", jag skakade sakta på huvudet och gick in.

"Du vet vem jag är, mamma" sa jag och flinade,

Gabriel's POV:

Mamma skule ut, ut och döda sina föräldrar. Själv var jag tvungen att döda underbara Såphia. Men jag gick ner och hämtade en kniv, sen gick jag sakta upp för trappan och öppnade sakta dörren.

"Såphia" mumlade jag och hon vände på blicken.

Såphia's POV:

Jag vände sakta blicken till honom och där stod han, med en kniv i handen.

"Vad tänker du göra?" undrade jag skräckslaget. Han tittade inte ens på mig utan bara stod i dörrkarmen och tittade på kniven.

"Ställ dig upp" vrålade han högt och plötsligt stod jag upp. Helt spikrak. Han gick mot mig, jag backade. Inget jag kunde göra åt. Min död skulle bli i en annans hus, mord. Jag gick in i väggen och Gabriel hängde på. Han stod några centimeter från mig och tryckte sin hand mot min strupe. "Förlåt.." mumlade han och mina tårar forsade ner. Han höjde kniven. Nu är det kört.