That Boy (Svenska)

Kapitel 7

Något eller ja, någon slickade mig i ansiktet. Jag spärrade upp ögonen och tittade vad det var. Då satte jag mig upp och tittade framför mig, ja, där låg bara Joveéna och gnydde. Jag pustade tyst ut och tittade mig omkring. Vart var jag? Det såg inte ut som igår. Ögonen var svullna och jag såg lite suddigt. Någon rörde sig till vänster om mig och jag skvatt till, men slappnade av då jag såg att Gabriel bara sov djupt. Gud vad söt han är när han sover! Jag satt och dagdrömmde mig bort om honom och Joveéna började klänga på mig.

"Sssh!" hyshade jag henne. Då la jag mig ner igen och tittade upp i taket. Sedan slöt jag ögonen och låtsades sova. Gabriel började röra på sig mer och jag kände hur han satte sig upp. Jag kände mig iaktagen och vände ryggen mot honom och låtsades som om jag gjorde det i sömnen. Men innan jag hann lägga mig till rätta började Joveéna klänga på mig.

"Kom här, så ska du få mat" viskade Gabriel tyst och sedan var all tyngd borta från min kropp och en dörr smällde igen. Jag skvatt till ännu en gång och pustade ut. Det började ringa i min mobil. Mamma.

"Hallå?" mumlade jag trött och sakta. Jag kände inte för att prata med någon just nu.

"Såphia! Jag har letat över allt efter dig! Du försvann bara upp i rök!" skrek hon i telefonen. Jag som trodde hon skulle vara ledsen för att hon och pappa är så "underbara" mot mig. Dem hade varit jätte elaka och ja, super elaka. "Jag har ringt polisen och allt. Du får komma hem, nu!" fortsatte hon och jag suckade högt.

"Det kan du glömma lilla du, jag tänker fan i mig heller komma tillbaka till er. Ni är så jävla dumma i huvudet så jag undrar om du inte har någon hjärna alls. Du är ju helt knäpp och tror att jag kommer tillbaka till det där jävla dårhuset" skrek viskade jag argt och hörde hur mamma snyftade. Jag tänker inte gå tillbaka. Vad dom än gör, jag tänker inte!

"Såphia, Gemma har också dragit. Hon blev jätte ledsen och arg som du. Jag vill inget annat än att ni kommer tillbaka. Snälla?" undrade mamma snällt och nu började hon gråta. Hon grät och grät i telefonen, men jag bara himlade med ögonen.

"Aldrig i hela mitt liv" väste jag och la på.

~~~~ Förlåt för ett litet kapitel! Men jag har typ fantasibrist och jag ville inte att ni skulle vänta längre. Så aa. Jag har pluggat till prov eftersom jag hade 2 prov idag. VAR 2 POÄNG FRÅN ETT JÄVLA FKING B I MATTEN!!! Nu fick jag C istället -.- Men känner mig ändå nöjd eftersom jag suger i matte så, aa. Men hoppas ni gillar detta kapitel så kommer det en till så snart jag kan! Puss xx Jonna :*~~~~